Mina barn och andras ungar… är egentligen samma skrot och korn, eller?
Det är så lätt att döma andra hur de uppfostrar sina barn. Men så länge det inte stör mig så bryr jag mig inte.
Kan ibland bara småle när ett barn skriker av ilska och föräldrarnas kinder blossar, säkert av den stress de känner inför att de tappat kontrollen.
Varför jag ler? Jo, det är ju de själva som har tappat kontrollen över sitt barn. Som man bäddar får man ligga, liksom.
Det kan vara tufft att vara konsekvent mot ett barn, men man har så mycket igen om man bara orkar stå emot när de testar hur långt de verkligen kan gå.
Hörde en gång en debatt där någon tyckte att om hennes barn uppförde sig illa på ett café så tog hon förgivet att andra vuxna runtomkring skulle tillrättavisa hennes barn. Detta tycker jag är ett klart tecken på att man inte tar sitt ansvar som förälder. Man låter andra ta över den viktiga roll som en förälder har, att guida barnen på rätt väg i deras utveckling. Här finns det nog lika många åsikter som det finns människor och alla måste få tycka.
Att våga säga vad man tycker är inte en självklarhet för alla.
Vad beror det på? Är det feghet?
Att säga vad man tycker och tänker skapar en ren luft. Att gå runt och samla på sig irritationsmoment skapar smogg i luften och sikten blir inte klar.
Självklart får man inte såra någon genom att kränka, men att säga vad man känner och tycker är för mig en självklarhet.
Det är endast bland de personer som är ärliga och raka som man kan hitta sina sanna vänner. Jag har inte hundratals vänner via Facebook, men jag har en hel hög med vänner i verkligheten, som nyligen visade mig att de verkligen bryr sig om mig. Jag kan inte nog tacka dem för det stöd de gav mig när jag i ett sammanhang fick nog och tog ett drastiskt beslut som även påverkade dem.
Har ni hört detta förut? Vi måste prata med varandra!
Det är så, dialog är viktigt. Det är genom dialog och utbyte, genom de dagliga samtalen, frågorna och svaren och ifrågasättandena som de vardagliga förändringarna och förbättringarna blir möjliga. Att hamna i en konflikt är aldrig roligt och det tar kraft och energi. Ändra då på situationen, inte på den person man har en konflikt med.
Glöm aldrig bort att det är tusen gånger lättare att ändra i situationen och dess förutsättningar än det är att försöka ändra på personer. Alla är olika men genom att ta gemensamt ansvar för hur man kan ändra på förutsättningarna i den gemensamma situationen så kan man i stort sett nå vilka mål som helst.
Jag har en egen psykolog, min hund. Men jag har mer.
Jag har även en egen häxa.
Hon är en människa av kött och blod, tror jag i alla fall. Jag är i och för sig inte säker för hon kan göra underverk. En gång i månaden besöker jag henne i hennes håla. När jag går därifrån är jag i en helt annan sinnesstämning än när jag kom. Helt plötsligt ser jag på saker och händelser på ett helt annat sätt. Hon kan säga saker som för mig egentligen är självklara, men hon lindar in dem så fint. Sen kan hon vara elak också, hon är inte så snäll när det gäller mina muskler.
Jag är säker, hon ÄR en häxa. En underbar häxa.