Är du medlem i någon förening? I så fall är du i gott sällskap.
Enligt SCB är ungefär 80% av Sveriges befolkning engagerade i någon form av föreningsliv, aktivt eller mer passivt. Ofta framställs föreningslivet som något unikt för Sverige – självklart går människor samman i föreningar i andra länder också – men det som brukar pekas ut som det speciella med det svenska föreningslivet är den höga anslutningsgraden och den demokratiska uppbyggnad som föreningarna har. Medlemmarna har stor möjlighet att påverka innehållet och processerna, vilket ses som något bra. Häromkvällen utbrast min man, efter att ha gått igenom räkenskaperna för en av de föreningar han är medlem i “Jag trodde aldrig att jag skulle bli en föreningsmänniska! Hur gick det till? När jag var liten tänkte jag att det var småfeta, tunnhåriga sossegubbar som var med i föreningar!” Jo, en del av det stämmer ju faktiskt in på dig nu, säger jag och tittar menande på det skalliga huvudet. Även jag har varit, och är, medlem i olika föreningar genom livet. Allt ifrån ungdomsföreningar, fackföreningar, körsång och musikföreningar. Svenskar är ett föreningsfolk, jag tror vi gillar att gå samman och göra saker med folk som har samma intressen som oss själva. Vi gillar att göra skillnad och utvecklas som människor.
På senare år har dock engagemanget minskat, särskilt bland ungdomar. SVT rapporterade för några år sen om stadigt sjunkande siffror bland högstadie- och gymnasieelever. Den största anledningen uppgavs vara att man tröttnar. Och det är klart, om man börjat med hockey som treåring, kanske det inte är så kul längre när man är femton-sexton. Det som skett de senaste trettio åren, menar de, är att man börjar i all organiserad verksamhet tidigare, vilket gör att man också tröttnar tidigare. I skolan har jag pratat med flera elever som slutat med sin sport för att de gjort det så länge och det inte är roligt längre. Kanske gör man som förälder sina barn en björntjänst genom att sätta dem i olika aktiviteter så tidigt.
Hur som helst kanske föreningslivet bara har tagit sig andra former nuförtiden. Antalet grupper man kan vara med i på Facebook ökar stadigt, det finns säkert en grupp för precis allting man kan tänkas vara intresserad av. Så egentligen kanske det inte är så stor skillnad, det tar sig bara andra uttrycksformer.
I helgen har den lokala föreningen Sörping arrangerat en musikfest. Det är kul att ordna saker för andra och de som var där verkade ha roligt, så jag fortsätter nog att vara en föreningsmänniska ett tag till. Även min man tror jag, han har nog accepterat att han passar in ganska bra i profilen.