På ett anslag som hänger lite på sniskan till vänster om dörren står det att församlingshemmet är stängt. Men dörren gick att öppna så jag klev in i hallen. Och där stod kantor Kristine Svensson och sa välkommen. Vilket gladde mig eftersom vi bokat tid för att ses just där och då i Hällestads församlingshem. Församlingshemmet är "både öppet och stängt" berättade Kristine. Församlingen genomför en del av sina egna verksamheter i lokalerna men av hänsyn till Covidtiderna så har församlingshemmet varit stängt för uthyrning. Träffen med Kristine Svensson var något av ett återbesök skulle man kunna säga. Vi sågs för snart två och ett halvt år sedan för att tala om hennes arbete med körsång och körsångare i Svenska kyrkan, Finspångs församling. När vi sågs förra gången hade vi inte en aning om vad som väntade oss i form av Covid-19; ett virus som många människor skulle komma att avlida med ett virus med kraft att skapa restriktioner och inskränkningar för snart sagt alla sociala sammanhang. Körsång är ett mycket socialt sammanhang.
– Körsångare står nära varandra, gungar i takt med varandra, andas med varandra och sjunger med, för och till varandra. I slutet av mars 2020 stoppade vi all körverksamhet i församlingen, berättade Kristine Svensson. När läget förbättrades mot sensommaren förra året så återstartade körerna.
– Vi sågs första gången under vecka 36, för ungefär ett år sedan och det sista framträdandet var under Allhelgonahelgen. Sedan var det stopp igen. Nu planerar vi för att återigen starta verksamheten, även detta år under vecka 36. Kallelser har gått ut till Kyrkokören och Manskören, sa Kristine.
Körsång med avståndsrestriktioner är dock en helt annan genre än körsång utan pandemi. Kristine Svensson berättade med hela kroppen om de problem och vanskligheter som avstånden innebär för körerna och för henne som ledare. I sin iver att få mig att förstå så for hon runt bland bord och stolar och pianon i den lilla fina musiksalen i församlingshemmet där vi slagit oss ner. Hon visade hur avstånd på en och en halv, två meter mellan deltagarna i körerna gjorde det svårt för sångarna att höra varandra och svårt för henne som ledare att kunna höra och leda kören.
– Vi får välja en enklare repertoar helt enkelt. Hellre tvåstämmigt än fyrstämmigt och gärna lite lättare visor som vi kan sjunga i kanon än svårare sånger som till exempel "Advent" av Otto Olsson, berättade Kristine Svensson och sjöng några strofer för att visa på det svårare och på det lite enklare.
Under sommaren har körerna samlats till två allsångskvällar; dels utomhus vid Hällestads församlingshem och dels inne i Hällestads stora och fina kyrka. Att sjunga vid gudstjänster är Kyrkokörens kärnverksamhet. Med dagens regler får 200 personer vara inne i kyrkan samtidigt vilket möjliggör att nu kunna börja se fram mot ett återtåg för ett mer normalt körsjungande igen.
– Vi hoppas till exempel att Luciakören - om än i bantad form - ska kunna genomföra en konsert. Luciakonserten får många att vilja komma till kyrkan; sjuttio personer i kören och en bra bit över tre hundra människor i kyrkbänkarna. Så blir det inte i år men någon form av Luciakonsert planerar vi för, sa Kristine Svensson. Mycket annat är också på gång. Under veckan före kyrkovalet den 19 september genomförs en orgelvecka i församlingen med flera spännande inslag som "Tramporgel i skogen", en orgelkonsert i Folkström och "poporgel" i Slottskapellet inne i Finspång. Och i november väntar den från förra året uppskjutna konserten med Rikard Söderberg i Hällestad kyrka.
Det berättas för mig att Kantor är ett latinskt ord som kan översättas till något i stil med "ledande stämma” Vilket är en mycket passande titel för Kristine Svensson. Hon vet vad hon vill och hon - säger folk till mig - skapar avslappnad trygghet i sina grupper och körer genom sitt sätt att leda arbetet. Det är omvittnat lätt att komma in som ny deltagare i hennes körer. Kyrkokören har fyllts på med några yngre deltagare och i vårt samtal passar Kristine på att slå ett slag för Manskören.
– De som provat på att sjunga i kör frågar sig oftast varför de inte börjat mycket tidigare, berättade Kristine.
Jag frågar henne om alla verkligen kan sjunga?
– Mer eller mindre kan alla sjunga. Vi har inga antagningsprov eller något sådant. Man får känna sig för och pröva sig fram, sa Kristine Svensson. Och i Hällestad får man stöd av en bra ledande stämma, sa jag.