Jag vet inte hur det ligger till med den fördelningen idag, men såpan verkar inte ha tappat i popularitet i alla fall, samtidigt som det spås stor lärarbrist framöver. En av deltagarna talar ut om sin kroppsförändring med orden “jag har haft små bröst hela livet så det var kul att prova stora bröst också.” Lite som att prova olika klädstilar, “förut tyckte jag om tajta jeans, men nu vill jag ha lite rymligare byxor”, liksom. Deltagaren säger vidare att hon bara gjort det för sin egen skull, för att må bra i sig själv, samtidigt som hon poängterar att eftersom hon plussat på brösten lite hoppas hon att killarna ska falla pladask. Det är något som skaver i den meningen. För vems skull hade hon gjort det nu igen?
När nya domaren i Högsta domstolen i USA, Amy Coney Barrett, utsågs för några veckor sedan, presenterades hon som en 48-årig sjubarnsmamma. Är det relevant för hennes utnämning? Hade en man presenterats på samma sätt? Min egen reflektion störde mig också enormt. Vad smal hon är! Och juridikprofessor, hur har hon hunnit, med sju barn? Hade jag tänkt likadant om en man? Knappast. Nu är ju jag gammal och vill gärna tro att unga människor kommit så mycket längre i sitt tänk, men med såpakändisexemplet ovan undrar jag faktiskt.
När jag och maken träffades för många år sen var vi båda ensamstående föräldrar, jag med ett barn och han med två. Alla tyckte att han var så duktig som fixade det, aldrig att han fick onda ögat på dagis när det saknades regnkläder eller ingen matsäck eller frukt fanns med på morgonen. Personalen bara gullade med honom och sa att det fixar vi. För en ensamstående mamma var det lite andra tongångar, när man kom inspringande med andan i halsen en minut över, eller det inte fanns tre ombyten med kläder på hyllan. Aldrig att någon tyckte att jag var duktig som fixade allt på egen hand.
Det konstigaste av alltihop var kanske ändå att även jag tyckte att han var så beundransvärd, trots att vi var i exakt samma situation. Och dubbelt så duktig till och med, han hade ju ansvar för två barn, jag bara ett. Så mycket för den jämställdheten liksom. Kanske har något hänt på den fronten, kanske inte. En av sönerna befinner sig nu i samma situation, tycker nog att det låter som om han får viss uppskattning för sin insats. Och det ska han så klart ha, men både mammor och pappor borde få lika mycket, såhär i jämställdhetens Sverige 2020.
Ha det fint!