En god väns mamma gick bort för några veckor sedan. Hon hade lidit av en demenssjukdom sedan lång tid. Min vän ville inte att modern skulle hamna på ett äldreboende och har därför tagit hand om henne själv. Beslutet att låta mamman bo kvar hemma har inneburit en betydligt högre livskvalitet och antagligen ett längre liv för henne. Risken för att hon avlidit på grund av covid-19 på ett äldreboende hade nämligen varit stor.
Den senaste i raden som uppmärksammat de grava missförhållandena på vissa äldreboenden är professorn i geriatrik Yngve Gustafson. I en intervju för Aftonbladet säger han bland annat: ”Att undersöka patienter via telefon och ordinera en behandling som är avgörande för om man ska ha en chans att överleva eller om man i princip döms till att dö. Det…är under all kritik….”
Men professorn går ännu längre:
”..det är näst intill att de här människorna avlivas. Det är i princip ett hundraprocentigt sätt, ungefär som elektriska stolen. Det är ungefär lika effektivt”.
Om uppgifterna stämmer att läkare, utan att ens ha träffat sina coronasjuka patienter, ordinerat palliativ behandling betyder det att äldre personer på boenden utsatts för aktiv dödshjälp, något som är förbjudet i Sverige. I så fall har inte bara ett allvarligt tjänstefel begåtts utan kanske någonting ännu värre. Enligt en kartläggning som SvD gjort fick allt färre patienter över 70 år intensivvård när trycket på vården ökade, trots att det fanns kapacitet på IVA. I Stockholm var från början varannan intensivvårdad coronapatient över 70 år, en andel som den 21 april hade sjunkit till 11 procent.
Intressant nog överlever de flesta äldre en sjukhusbehandling av covid-19. Enligt uppgifter från Region Stockholm kunde 7 av 10 äldre sköra patienter skrivas ut från den geriatriska slutenvården helt symptomfria. Samtidigt kom uppgifter för några dagar sedan att bara 10 procent av de 1 739 människor som hittills dött till följd av covid-19 på äldreboenden fått sjukhusvård, enligt SVT:s Agenda. Men ansvariga på Socialstyrelsen slår ifrån sig kritiken och anser att uppgifter om missförhållanden på äldreboenden är starkt överdrivna.
Det är knappast så att det saknats myndigheter som kunnat föra en dialog med varandra och ta ett gemensamt samhällsansvar; Inspektionen för vård och omsorg, (IVO), Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Myndigheten för skydd och beredskap, (MSB), kommuner, regioner och ytterst sett regeringen förstås. I stället lägger man skulden på varandra för överdödligheten bland de äldre.
När detta skrivs har Sverige världens högsta coronadödstal per capita i världen för den andra veckan i rad och Anders Tegnell försvarar sig som vanligt med att vi befinner oss i olika delar av utvecklingen av pandemin jämfört med andra länder. De första dödsfallen i covid-19 inträffade nästan samtidigt i de nordiska länderna där utvecklingen vad gäller antal döda gått åt motsatt håll. I både Norge, Finland och Danmark har man under den senaste tiden knappt haft ett enda nytt dödsfall i coronaviruset medan dödstalet i Sverige samtidigt varit oacceptabelt högt.
Det finns någonting iskallt rationellt och distanserat över inställningen till det höga antalet döda i covid-19 i Sverige inte bara från myndigheter utan också från vissa journalister och på sociala medier. Ett bottennapp nåddes häromdagen när en kulturskribent kallade de som oroar sig över Sveriges höga dödstal för ”Coronaalarmister”.
Coronapandemin har satt ett välbehövligt fokus på förhållandena på äldreboenden. En av de viktigaste frågorna för en Coronakommission är att granska och utreda det katastrofala misslyckandet med att skydda de äldre från onödig död, inte minst för de anhörigas skull. En sådan kommission måste tillsättas nu innan ännu fler hinner dö i onödan.