Säga vad man vill. Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna har en förunderlig förmåga att fånga upp vad som rör sig i folkdjupet och göra politik av det.
Nu har det hänt igen. Sverige bör utvärdera vad vi får ut av vårt medlemskap i EU har Åkesson framfört i Aftonbladet. Främst för att han ogillar EU:s nya asyl- och migrationspakt.
Den står nog dock de flesta bakom. Med tanke på det kaos som flyktingströmmarna orsakat på senare år vore det nog bra med ett system som fördelar de nya flyktingvågor som med all säkerhet kommer mellan medlemsstaterna.
Men bortsett från det är det nog många som delar Åkessons uppfattning att en utvärdering av det svenska EU-medlemskapet vore på sin plats, särskilt med tanke på den frammarsch som EU- kommissionen är i färd med.
När Sverige gick med i EU var det efter en folkomröstning som handlade om Sverige skulle gå med i en handelsunion eller inte. Hade valet stått om vi skulle gå med i en politisk union, en organisation med målet att bli Europas Förenta Stater hade en majoritet av svenskarna med stor sannolikhet röstat nej.
Nu blev Sverige medlem i en handelsunion med fri rörlighet för varor och tjänster. Gott så. Men det var verkligen ingen entusiastisk förespråkare av överstatlighet som gick med. Alldeles oavsett om regeringarna letts av socialdemokrater eller moderater sedan dess så har den svenska hållningen varit att EU inte ska utvecklas i en federal riktning. Förmodligen för att det inte har funnits stöd för en sådan utveckling bland folk i allmänhet. De enstaka unionsförespråkare och EU-entusiaster som funnits har främst siktats i Liberalerna och för det partiet har det ju gått så där.
Det var till och med så att när muren föll och länderna i det gamla östblocket sökte medlemskap i EU för att definitivt komma undan Ryssland så var ett av argumenten från svensk sida för att välkomna dem att EU skulle bli svagare genom utvidgningen.
Visst fanns det rent säkerhetspolitiska aspekter och rent av humanitära skäl för att välkomna länder som Rumänien och Bulgarien även om deras ekonomier egentligen inte klarade inträdeskraven. Men jag har också varit med när statsminister Göran Persson utförligt argumenterat för att släppa in länderna från Östeuropa just för att EU därmed skulle bli svagare. Det skulle sätta stopp för EU-kommissionens och Brysselbyråkratins strävan mot mer överstatlighet.
Så här efteråt är det bara att konstatera att Göran Persson hade fel. Visst, världen förändras, inte minst nu med ett fullskaligt krig i Europa. Det är klart att det behövs en stark gemenskap i Europa för att undvika ytterligare krig och för att ha en stark ställning mot såväl Ryssland som USA. Det behövs gemensamma tag för att möta klimatkrisen, den organiserade brottsligheten samt nuvarande och kommande flyktingströmmar.
Men är det därför predestinerat att EU måste fortsätta mot mer överstatlighet? Att frihandel är en god grund för fred och ekonomisk utveckling är en sak. Europas Förenta Stater en annan.
Man behöver inte vara inbiten nationalist för att irriteras när EU-kommissionen kommer med förslag som lägger sig i hur vi avverkar skog i Sverige, vilken vattenkraft vi får ha och när det går rykten om synpunkter på hur vi ska hantera A-traktorer och om nya framstötar att förbjuda snus.
Lägg därtill att den svenska byråkratin verkar vara bäst i klassen på att följa allt som kommer från Bryssel till punkt och pricka. Det istället för att som i andra länder pröva var gränserna går eller ibland helt ignorera det som inte passar. Danskarna praktiserar det förstnämnda, fransmännen det sistnämnda.
Dessutom finns en tendens hos svenska ämbetsmän att övertolka EU-direktiv. Att göra dem skarpare och i praktiken svårare och ibland helt korkade att tillämpa. Handläggarna gömmer sig bakom EU-direktiv för att det passar den egna uppfattningen i exempelvis naturvårds- och miljöfrågor.
Sverige kommer inte att lämna EU på många år. Det finns det ingen stark opinion för och de brittiska erfarenheterna manar inte till efterföljd. Men det hindrar inte att det finns en stark irritation mot framstötarna mot mer överstatlighet och hur vi tillämpar vårt medlemskap.
Då är det inte alls orimligt att utvärdera det. Den här gången har faktiskt Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna en poäng även om det som vanligt främst handlar om invandring från det hållet.