Frågan är faktiskt berättigad: Var är östgötsk bandy på väg? 1970 fanns det 60 registrerade bandyklubbar i länet.
I dag finns det bara fem, BK Borgia, Finspångs AIK, IFK Motala, BK Derby och Åtvidabergs BK.
Redan 1904 spelades den första bandymatchen i Östergötland. Det var ett Norrköpingslag som besegrade Mariebergs IK.
1908 var det dags för den första DM-turneringen. Kamraterna från Norrköping slog IK Sleipner med 7-1. Samma år möttes sedan Djurgården och IFK i SM-final, en final som stockholmarna vann.
1910 slog IFK Odins från Uddevalla med hela 27-0 i en SM-turnering, ett resultat som fortfarande gäller som rekord.
Sleipner vann DM både 1923 och 1932, gick upp i allsvenskan men åkte ur direkt. Men 1936 var det dags för ett allsvenskt besök igen, nu med legendaren Tore Keller i laget. Året efter åkte dock ”randigt” ur högsta serien.
Fram till slutet av 1930-talet stod sig bandyn stark i Norrköping då både IKS och IFK åkte ur allsvenskan. Samtidigt (1941) gjorde Finspång allsvensk debut med hörnspecialisten ”Lommen” Gustavsson i laget, men man fick nöja sig med en enda seger och åkte ur.
Valdemarsviks Bandyklubb upplevde sin storhetstid på 1940-talet. Ekonomin var ett problem men löstes genom att varje spelare satsade 50 öre (!) per vecka! En av dessa var Nisse Liedholm, sedermera en av svensk fotbolls allra största legendarer.
En speciell klubb i Norrköping bildades, BK Ringen, där i stort sett bara profiler från IFK Norrköping fotboll spelade. Namn som Åke ”Bajdoff” Johansson, Bengt ”Zamora” Nyholm, Stig ”Vadstena” Gustavsson, Herbert Sandin och Sven Axbom och senare också Torbjörn Jonsson känns naturligtvis igen. I laget fanns också legendariske ledaren och advokaten Lennart Ljunggren, Lasse ”Tarasov” Jansson, Sven och Helge Brinkeback samt sportjournalisten Allan Hall som var lagets målvakt. Medelåldern var närmare 50 än 40 år…
1977 kom den konstfrusna bandybanan på Himmelstalund i Norrköping och då blev det verklig fart på bland annat BK Borgia. Man satsade hårt och 1988 nådde man allsvenskan med hjälp av bland annat gamle Broberg-spelare Pär Hedqvist men man tvingades året efter tacka nej på grund av dålig ekonomi.
Publiksnittet på ”Himpa” stannade vid runt 250 åskådare per match, Borgia hade budgeterat med 600!
60 klubbar fanns det alltså i länet på 1970-talet, då i stort sett alla fotbollsklubbar i länet hade bandy på programmet vintertid. Själv lirade jag då i Fiskeby IF tillsammans med Bert Ferin, Kenneth Kull, Christer ”Nitte” Nilsson osv och frågan är om man haft roligare inom idrotten någon gång.
1980 sjönk antalet klubbar i länet till 31, 1990 var det bara 23 kvar och i början på 2000-talet under tio.
I dag har de fem som bedriver verksamhet konstfrusna banor sedan många år tillbaka, men klubbarna saknar hallar för att kunna expandera.
– Vi har ett jättestort intresse för vår skridskoskola, ibland uppemot 100 barn, men problemet blir sedan att få dem att fortsätta, säger förre Borgia-ordföranden Leif Arvidsson som tillika är ”rektor” för bandyskolan.
Anledningen till att bandyn i dag är på väg att dö ut är att hockeyn brett ut sig, att fotbollsklubbarna börjat träna mer året runt och att innebandyn exploderade på 90-talet. Dessutom spelar avsaknaden av hallar stor betydelse, inte ens IFK Motala, som är tillbaka i elitserien, har tak över huvudet.
När det gäller damerna finns det ingen klubb som bedriver verksamhet i dag. Stångebro BK fanns under perioden 1982-2003 innan BK Derby tog över. 21 mars 1987 spelade Stångebro SM-final på Söderstadion mot Boltic. Matchen skulle börjat 13.15 men sköts upp till 20.00 på grund av isproblem. De östgötska tjejerna, med bland annat Lee Hedström, Maria Simus, systrarna Eva och Anna Lemon, Anna Johnsson, Lena Renholm, Lena Lundin, Lena Krameus m fl hade då tröttnat och det blev förlust med hela 3-14.
Dagen efter spelade IFK Motala sin första SM-final mot Boltic (3-2 sedan Håkan Rohlén avgjort på straff). Då var isen på Söderstadion av högsta kvalité!
+++
Östersunds FK mot Arsenal i Euro League. Det får mig att minnas Åtvidabergs möte stjärnklubben Bayern München 1973. 1-3 borta, 3-1 hemma och straffar. Där var det tyskarna som drog längsta strået, men tänk vilken fest det blev på Kopparvallen!