Jag växlar mellan regnrock och gummistövlar, t-shirt och sneakers. Det må vara hänt, ty jag är inte den som klagar i första taget. De verkliga kontrasterna är skarpare än så.
Förra helgen blev smått surrealistisk. Jag råkar bo mitt i centrala Norrköping och klättrar jag tillräckligt högt, har jag utsikt över hela vår vackra stad. När jag riktade blicken mot öster, mot Rådhuset, Hedvigs kyrka och Tyska torget, kunde jag beskåda världens dyraste bilträff,
med över 300 Ferraris som gled runt till allmänhetens beskådan och beundran. I helgen arrangerades nämligen Autropa Racing Day & Ferrari Owners Nordic Meet 2023. En mäktig upplevelse, trots att jag personligen inte är någon dedikerad bilentusiast. Vi tog en lov till de nyrikas temporära parkering, till de läckra italienska vrålåken och nog är det något speciellt med dessa bilar, trots att passagerar- och bagageutrymmet inte är optimala för en fembarnsfar.
När jag däremot vred på huvudet och riktade blicken västerut, var betraktelsen inte så munter. Där stod nämligen ett flerfamiljshus i brand, vilket medförde att cirka 200 Norrköpingsbor nu står utan bostad. Känslan blev inte bättre av ryktet att det var en sprängladdning som detonerat, vilket i sin tur skulle ha orsakat branden. Med tanke på den senaste tidens eskalerande i skjutningar och sprängningar i staden, kändes detta dåd som ännu en upptrappning av det vidriga kriminella våldet. Den senaste rapporteringen tyder dock på att
detonationen och branden snarare var en olyckshändelse på grund av ett upphettat batteri.
Hur som haver, kontrasterna mellan 350 lyxbilar åt öster, eldsflammor och 200 bostadslösa åt väster, med bara en hastig huvudrörelse emellan, upplevde jag som det mest surrealistiska jag varit med om på länge.
Men också på ett mer vardagligt plan är mitt liv en bergochdalbana i kontraster. Samma helg samlade jag mina söner för att tillsammans med 13 000 andra åskådare, ta del av, fotbollsfesten på Idrottsparken mellan vårt kära IFK Norrköping och Djurgårdens IF. Mitt engagemang bottnar i en sann passion för sporten fotboll i allmänhet och en djupare kärlek till Peking i synnerhet. Samtidigt med vår uppladdning, med tjat om laguppställningar, taktik och spelsystem, samlades hundratals poliser på Tyska torget för att genomföra sin taktiska genomgång, sannolikt med syftet att säkra staden mot eventuell huliganism och konfrontationer mellan de mer hårdföra supportrarna.
Kontrasterna mellan kärleken till sporten, spelet och det egna laget och den våldsromantik som vissa supporterfraktioner anammar, är en obehaglig och olustig polarisering. Lite mindre upprörande svängningar ligger i vardagen, framför allt mellan veckorna då mina tonåringar bor hos mig, med liv, rörelse, vänner och partners, musik, matlagning och ljud dygnet runt, i jämförelse med udda veckor då tystnaden och tomheten är så påtaglig att en tappad knappnål på hallmattan skulle få mig att reagera.
Det kulinariska perspektivet består också av markanta kontraster. Här växlar jag friskt mellan arbetsresornas mer exklusiva menyer och de kvällar då jag äter uppvärmd mat ur en plastbytta framför teven. Att på tisdagen sätta tänderna i en helstekt kalvytterfile´ med rostad
potatis, jordärtskockscreme med sherryvinägersky och på onsdagen trösta mig med två mikrovågsvärmda panpizzor av märket Billys framför teven, blir en märkbar skillnad. Att avsluta den förstnämnda middagen med en chokladmoussebakelse med bärcoulis och den
sistnämnda med en slät kopp kaffe och en snus, det är en viss skillnad. Och kanske är det just dessa smått bipolära skiftningar som kännetecknar hela mitt liv. I de mer dramatiska kontrasterna ställs lyxbilar mot lägenhetsbränder och kärleken till fotbollen mot huliganismen. I de mer vardagliga formerna ställs kalvytterfile´n mot Billyspizzan och Chokladmoussebakelsen mot kaffet och snuset.
Och då har vi bara avhandlat de yttre kontrasterna. De inre kontrasterna och svängningarna mellan eufori och apati, mellan lycka och leda, dessa lämnar vi till ett annat forum. Vid närmare eftertanke vill jag nog ändå påstå att kontrasterna är själva tjusningen och nerven
i livet. Att slungas mellan lyxen och enkelheten, mellan det konstruktiva och det destruktiva, mellan hoppet och förtvivlan. Det är jag, från topp till tå, inifrån och ut.
Så är det med det.