Ingen kan ha missat att ledande politiker lovat att vända på alla stenar. Det som på allvar skulle göra livet surt för kriminella, är samverkan av myndigheters register.
Varför är politiker så rädda för att släppa på sekretessen i kampen mot brottsligheten?
En rad ledande myndigheter ser det som avgörande att kunna dela data för att effektivisera brottsbekämpningen.
För att tryggt identifiera personer behövs säkra identitetskontroller. Många påpekar behovet av att rensa bland alla olika id-handlingar i samhället och säkerställa att färre kan utfärda dessa. Införandet av biometriska id-handlingar för alla är högst angeläget.
I Oktober 2021 lade regeringen fram en proposition om märkning och registrering av katter. Du läste rätt. Det föreslagna kravet ska underlätta kontrollen över de cirka 100 000 hemlösa katterna. Statens jordbruksverk föreslås ansvara för kattregistret. Polismyndigheten, Tullverket osv ska få direktåtkomst.
Menar regeringen att hantering av katterna på gatorna är mer prioriterat än det växande skuggsamhället med lika många kriminella och papperslösa människor?
Varför visar inte politikerna handlingsvilja att ta reda på vilka människor som vistas eller begår brott i Sverige?
När skuggsamhället tagit sig hela vägen in i stadsministerns hem, genom den illegala och efterlysta städaren, kan ingen längre blunda för nödvändiga åtgärder.
Många med mig ser inte problem med att myndigheter delar data. De ärliga har inget att frukta. För kriminella blir livet betydligt jobbigare.
Varje dag smugglas vapen in i landet för att Sverige saknar tillräckliga resurser för gräns- och hamnkontroller samt möjlighet att samköra register.
Kriminella kommer fortsätta att begå brott som påverkar invånarna om inte politikerna tar ansvar och agerar istället för att prata om att vända på stenar.
Dagens grova kriminalitet kräver smarta, effektiva och säkra system. Det vet politikerna eftersom myndigheter under flera år vädjat om att kunna utbyta information för att förhindra brott.
Skatteverket får till exempel inte tipsa Polismyndigheten eller Migrationsverket vid upptäckter som strider mot svenska bestämmelser. Tullverket får inte tipsa polisen, eller tvärtom. Så kallade målvakter används av kriminella för att de inte ska kunna ställas till svars för grova brott. Polisens arbete försvåras utan tillgång till andra myndigheters register. Människor som rest till Sverige för att begå brott kan vid polisingripande begära att söka asyl och deras ärende flyttas då över till Migrationsverket.
Ska medborgarnas skattepengar verkligen hjälpa brottslingar som vistats illegalt i Sverige?
Den snabba samhällsförändringen kräver att rättssamhället får nya verktyg. Såväl hedersvåldet, ekonomisk brottslighet, assistansfusket, klanbrottsligheten, gängskjutningar, och inte minst utnyttjandet av papperslösa med slavliknande förutsättningar kan motarbetas genom delning av myndigheters information och införandet av biometriska id-handlingar. Dessa två stenar ligger i alla laglydigas intresse att politiker omedelbart sätter i rullning.
Samhällsviktiga myndigheter måste få rätt verktyg för att försvara demokratin och invånarnas säkerhet. Först då kan Sveriges stämpel som det kriminella och kravlösa paradiset blekna.