Omvärlden tycks mindre viktig idag och jag tycker synd om mig själv. Jag inser att det är fånigt såklart, det finns många som har det betydligt värre! Helst vill jag nog att någon annan ska tycka synd om mig. Inte blir man friskare bara för att någon tycker synd om en men det känns bättre! Kraven minskar och varje tecken på empati är som en vänlig klapp på kinden.
En del människor är så otroligt bra på att visa empati och då utan att förvänta sig något tillbaka. Andra vill visserligen att man ska bli frisk fast mest för att kunna fylla sin roll och utföra det man förväntas utföra. ”Så tråkigt att du är sjuk”, kan någon säga med en outtalad mening hängande i luften, för nu kan du ju inte hjälpa mig som du lovat.
Alla människor behöver nog känna att deras värde inte ligger i det vi presterar utan i att vi ”är” helt enkelt. Är människor. Det handlar om människovärde, mumlar min febriga hjärna. Just människovärde är i dessa tider ett undanskuffat värde men i mitt nu gråtmilda tillstånd vägrar jag finna mig i detta! Jag tycker inte bara synd om mig själv märker jag när fler olika inslag i morgonradion får mig att gråta. Febern tycks gör mig helt försvarslös. Vapenvilan mellan Israel och Gaza blir inte av idag, sägs det. Må all världens soldater få feber! Må en våg av empati dra över världen likt en mäktig epidemi!
Barnen förtjänar en annan värld. Barn hoppas, längtar och vill gott. Barnens århundrande som Ellen Key hoppades på i sin bok år 1900 är fortfarande bara en dröm. I stort och smått borde alla våra handlingar syfta till att skapa en god uppväxt för varje barn! Det borde inte vara ens tänkbart att göra våra barn illa!
Så hör jag nu om en digital vårdrådgivningsrobot som gett felaktiga råd. Så kan det ju bli såklart, dessutom saknar den troligen empati, visserligen är det en brist även hos en del människor men det är ändå en allvarlig brist. Att roboten dessutom är okunnig är ju allvarligt. Är det rent av så att en del människor i själva verket är robotar? Ja, jo jag har nog feber men när jag tänker på saken saknar många politiska inlägg just empati och tycks ibland mycket okunniga!
Det är ändå knepigt att vara sjuk trots alla sprutor jag fått ta del av. Men det finns inte vaccin mot allt såklart. Tänk om det fanns vaccin mot våld som hindrade varje form av våld mot andra människor och sedan i andra armen ett vaccin med empati. Antivaxxare skulle såklart finnas men det skulle man kunna få en spruta mot i tidig ålder. Fast å andra sidan behöver människor få välja själva, tänka själv och välja att göra gott. Så tänkte väl han snickarens son? Men människor som är rädda för andra väljer ofta fel och ibland får egen vinning styra de val som görs. Lösningen ligger väl i att skapa en trygg och kärleksfull uppväxt för varje barn, låta alla barn få blomma och komma till sin rätt. Att se till att barn får behålla sin empatiska förmåga. En skola där alla får lyckas borde vara lätt att få till då varje barn är ett mirakel och bär på unika förmågor. Att låta bli att mäta med snäva mått kräver möjligen en intellektuell kullerbytta men den är möjlig! Inget för robotar dock!
Det ljusnar utanför mitt fönster, lite blå himmel rent av. Efter mörker kommer ljus, tänker jag och nyser så att kaffekoppen hoppar på bordet. Fåglarna utanför vill ha frukost och anser att det är mitt ansvar. Ser dom inte att jag är sjuk? Är fåglar förkylda ibland? För visst är det så att man lättare förstår sånt man själv varit med om? Visst är det ibland svårt att förstår hur andra känner? Kan fåglar känna empati? Jag måste nog ta en tablett av något slag för febern får tankarna leka tombola i mitt arma huvud.