När det diskuterats var gränsen ska gå för hur mycket vi måste stå ut med andras åsikter har böneutrop varit det kanske bästa exemplet. Argumentet mot har bland annat varit att om böneutrop tillåts på ett ställe så kommer det att börja ropas på allt fler platser. Sen tar muslimerna gradvis över. Sharia införs och svenskheten förbjuds. Så låter det på sina håll och kanter.
Om vi studerar svensk historia kan den typen av resonemang få visst understöd. Våra hedniska förfäder kämpade först emot de kristna, till och med slog ihjäl dem när de blev alltför påträngande, men tvingades till slut ge upp. De kristna fick fotfäste och började snart sina förföljelser av oliktänkande.
Så det finns skäl att förstå rädslan för att låta en annan variant av det abrahamitiska religionsfamiljen breda ut sig. Och att vi bör försvara att vi i Sverige gjort ett enormt framsteg i sekulär riktning. De kristna kan inte längre bestämma hur vi ska leva våra liv. Låt oss inte, ännu en gång, låta religiösa få syre.
Idag får alla tro vad de vill. Och respektera andras rätt att tro vad de vill. Låt det fortsätta vara så.
Så långt är jag med i resonemanget. Men om vi är rädd för den långsiktiga utvecklingen av böneutrop, vad ska vi då vara om muslimerna förbjuds att väsnas lite? Vad är nästa förbud?
Frågan är vad ängsliga makthavare och aktivistiska snöflingor kan hitta på nästa gång? I samspel med en grinig väljarkår? Vad mer i det offentliga rummet irriterar? Vad mer ska förbjudas?
Om vi nu ska lära av historien så bör vi också erinra oss några käcka förbud som genomförts eller krävts i Sverige. Uppfinningsrikedomen är och har varit stor under årens lopp. Listan är ganska lång:
Reklam naturligtvis, i synnerhet om man kan se bar hud. För att inte tala om utmanande konstverk. Provocerande klädsel, eller provocerande brist på klädsel. Uteserveringar som frestar beroendemänniskor att ta till flaskan.
Bullrande klockringningar. Skräniga konserter. Konstverk på nakna damer som kan irritera gäster från oljebältet, här för att handla svenskt krigsmaterial. Störande krogbesökare på väg hem klockan 3 på morgonen. Rondellhundar. Reklam riktat till barn. Porr i affären. Skämtteckningar som gör narr av Profeten. Kristna pastorer som fördömer homosexualitet. Hädelse. Fräcka t-shirts. Sverigedemokrater som skriver debattartiklar i Aftonbladet. Svenska flaggor som viftas i fel sammanhang. Kvinnliga metrologer som nästan visar en bröstvårta.
Sociala medier som tillåter folk att utan bevis kalla statsministern för fähund. Extremistiska demonstrationer. Kommuniströvar som får offentliga bidrag. Sökmotorer som tillåter oss att fiska upp otäck propaganda. Nyhetsrapportering som saknar faktagranskning av vederbörliga myndigheter. Möjlighet att surfa på sex- och extremistsidor via kommunala nätverk. Museer utan pedagogiska förklaringar av elakheter i historien. Ickecertifierade journalister.
För att inte tala om den förbannade glassbilen om kommer tutande när vi ska lägga barnen. Som dessutom inte säljer riktig glass utan en tveksam kemikalieprodukt, lika suspekt som abrahamitiska religioner.
Således. Vilket är värst i det långa loppet – böneutrop som riskerar islamisering av samhället, eller förbud som riskerar stänga det öppna samhället?