Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ta störst hänsyn till barnen, inte religionen

Norrköping2001-08-28 00:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När Erika Ullberg svarar gällande mina synpunkter om manlig omskärelse (22/8) tyder det på att ämnet är känsligt. Och jag vet, religiöst präglade sedvänjor är särskilt ömtåliga. Men, Erika, det här har jag svårt att hålla med om: "Argumentet (mot omskärelse) blir vagt med hänsyn till andra betydelsefulla beslut föräldrar fattar åt sina barn".

<b>Onödig åtgärd</b>
Omskärelse är ett kirurgiskt ingrepp och en oåterkallelig åtgärd som inte behövs. Föräldrar måste naturligtvis ge sitt barn ett namn och bestämma nästan allt de första åren utan att det kan tillfrågas, men skära i barnet behöver man inte. Dop (namngivning) och omskärelse är inte jämförbart.
Erika förbigår mitt huvudargument, barnens ovillkorliga rätt, som är stadfäst i FN:s barnkonvention. Vi måste fråga oss: Ska största hänsyn tas till barnet eller till föräldrarnas religion?

<b>Fysisk märkning</b>
"... med hänsyn till vad som är bäst för pojken", står det i lagförslaget. Vem kan veta att den nyfödde pojken vill bli omskuren? Vill han bli det när han själv kan bestämma är det naturligtvis okej. Var och en har rätt att följa religiös övertygelse när man kan ta ställning själv, men är det rimligt att ett spädbarn ska märkas fysiskt för livet i religionens namn? Kan det inte ske 15 -20 år senare, frivilligt - varför skulle det vara sämre?
"Religionsförakt" talar Erika om på slutet. Det är inte religionen jag tar ställning till i det här fallet, utan det är "detaljen" om religionens behandling av barn. I den frågan finns det anledning för en humanist att reagera.