Svårt vara trovärdig för oss på politisk gräsrotsnivå
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men: När Leni Björklund, vår nya försvarsminister, som kommer från kyrkan, hävdar att det skulle vara tufft att gå ner från 100 tusen till 56 tusen i månaden, då börjar man undra över verklighetsförankringen. Det räcker inte att vara tuff och duktig, trovärdigheten är också viktig. Vi kan/bör/ska inte jämföra oss med näringslivets oanständiga toppar, vi ska hålla oss med jämlikhetsmoral, åtminstone i rimlig mån.
<b>Det finns lösningar</b>
Och så vår BISTÅNDS-minister, alltså han som arbetar för att hjälpa våra fattigaste på jorden! Han har, förutom sin ministerlön, en pension, så att han får ut 120.000 kr i månaden! ´Det går inte att komma undan pensionen´, hävdas det. Låt oss säja att det inte gör det då (även om det inte stämmer). Kunde inte partiet bestämma, att statsrådens inkomster utöver lönen ovillkorligen skulle gå till nån neutral välgörenhet, Röda korset eller Rädda Barnen t ex? Ministrarna kunde få välja själva men inte komma undan. DET skulle skapa trovärdighet.
Kan inte någon partimedlem motionera om detta? Kan inte många göra det från alla möjliga håll, så att det skapas opinion? Vi gräsrötter måste också ha lust och möjlighet att försvara våra representanter. I nuvarande läge är det inte alldeles enkelt.