Stopplagens borttagande
Sveriges nyvalde socialminister, Göran Hägglund, vill ta bort den s k stopplagen för vinstdrivande företag i vården. Mona Sahlin, (s) och Widar Andersson, Folkbladet har reagerat på detta. Fast på olika sätt. (Folkbladet 5/12.06).
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vem har rätt eller fel ?
Jag, anser i likhet med WA att detta med att inte tillåta vinster i privatdrivna vårdbolag är trams. Alla företag måste generera överskott-vinster-för sin överlevnad och skulle det även räcka till utdelning till ägarna är det givetvis helt i sin ordning. Vem skulle annars vilja satsa pengar i bolagen.
Mig veterligen är det ingen socialdemokrat i Norrköping som ser snett på Stadspartner i Linköping för att de gör sig en hacka på skötseln av Norrköpings gator och parker. Inte heller att det i huvudsak franskägda Connex levererar en liten slant av norrköpingsbornas spårvagnspengar till några anonyma kapitalister i Frankrike. Grundproblemet är om man skall privatisera eller inte. Har man sagt A får man säga B. Allt annat är trams och endast ett spel för gallerierna.
Mona Sahlin har i vilket fall en viktig poäng i sitt synesätt. Privat sjukvård får inte med hjälp av patienternas privata försäkringar manövrera ut landstingspatienter. Detta är i sin tur beroende av hur Landstingen agerar, vilket Göran Hägglund påpekade, i en radiointervju den 4 december.
Är det till mindre enheter av typ vårdhem eller vårdcentraler som vården skall upphandlas till, torde det inte vara några större risker med privata utförare, för där bestämmer Landstingen villkoren. Svårare blir det om hela, stora lasarett av typ Vrinnevi eller U S i Linköping skulle säljas ut med hull och hår. Byggnader, utrustning och all verksamhet. En utförsäljning liknande den som Norrköpings kommun gjorde när de sålde ut hela NME till Sydkraft. I ett sådant läge har inte Landstinget något att säga till om. Är det sålt så är det. I bästa fall kanske landstingspatienter, på nåder, kan få vård om det finns ledig kapacitet efter det att de privatförsäkrade först fått sin.
I förlängningen känner då många att de måste skaffa sig dyra privata sjukförsäkringar för att komma i åtnjutande av bra vård och missnöjet med att betala höga skatter för en bristfällig offentlig vård skulle öka i samma takt.
Nästa steg blir då att rösta på de borgerliga, för de vill ju i alla fall ha lägre skatter och den sjukvård som tidigare det solidariska skattefinanserade välfärdssamhället stod för blir reducerad till ett vackert minne från en svunnen sossetid.
Därför skall Mona Sahlins farhågor inte nonchaleras, utan tas på största allvar.