Sagan om Rödluvan Li
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rödluvan Li skrattade högt när hon tänkte på framtiden, SIN framtid. Hon hade också trollat fram en maktfullkomlig position som kommunens goda fe, under täckmanteln "Ordförande i barn och ungdomsnämnden". Genom missförstånd hade hon agerat som god fe endast åt ett håll, nämligen kommunens. Men barnen behövde väl ingen god fe, så länge de envisades att bo i Simonstorp! Att spara pengar åt kommunen, på barnens bekostnad, var hon duktig på. Hennes kompis, Lill-Jätten Mathias O, klappade sina små händer i förtjusning varje gång hon stängde en skola, för då kunde han växla de besparade slantarna till EURO och gå till Systemet som en riktig karl och demonstrera hur lätt det var att bli av med ALLA mynt, stora som små.
När Rödluvan Li trollade bort skolan hade föräldrarna protesterat. "Hur skall de små barnen komma till skolan långt borta i fjärran?" "Skolskjuts", svarade Li. "Taxi?", frågade de? "Fanken heller", svarade Li. "De är åttaåringar och fullt kapabla att ta en buss. Det skall Trafikant-tant Maud fixa med ett avtal, som, med vissa reservationer, kanske eller kanske inte kommer att hållas, om busschauffören är på gott humör och har medvind. En och annan åttaåring kanske tappas bort i planeringen, men något måste man offra för att spara pengar".
Rödluvan Li fortsatte till sin släkting men fann att släktingen hade blivit vän med Åby vargen, Ulf! Åby vargen Ulf var emot skolnedläggningen, men rädd för utrotningen, så han ändrade sig när Rödluvan visade parti-påken.
Då kom Rödluvan Li på en pärla att kasta för journalisterna. Hon höll sig för skratt, tog på en allvarlig min och sa ordagrant, "VI HAR VERKLIGEN GJORT VÅRT BÄSTA FÖR ATT BARNEN SKA FÅ EN TRYGG OCH ROLIG SKOLGÅNG"
Citatet ovan är inget påhitt i sagan, tyvärr. Det är från verkligheten.