Lösning för Mellanöstern
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hurdant är då läget idag? Dagliga strider och tragedier. Landet är för litet att bebos av människor med striden i blodet. Många försöker medla, alla med egoistiska motiv i bakfickan. Två saker som mest påverkar till konfliktknutens åtdragning är judarnas maktposition i Västerlandet och arabernas hand på oljekranarna. Vi vet också att oljan tar slut, men judarnas maktställning kommer att ständigt förnyas.
Palestinas araber bereds plats på urarabiskt område. Avflyttningen sker successivt med bistånd av FN. Araberna ska naturligtvis delta med sina medel. De flyttande kommer till fränder och bör därför slippa grannfejder. Judarna kan då utveckla sitt land, som ju alltjämt lider av markskövlingen - ett resultat av brist på överblick.
Under århundraden högg man byggvirke och bränsle. Djuren åt de uppkomna plantorna och nu är landet skogslöst. Israelerna planterar ny skog. Man tror att beskuggningen åstadkommer att mer av regnet blir till grundvatten, lågväxterna ökar, djurlivet blir rikligare och klimatet drägligare.
<b>Utopi?</b>
Är ovan skissat förslag utopiskt? Ge akt när vinden vänder historiens nästa blad! Och varför skulle inte judarna få ett stycke mark att leva på? Araberna har ju sina vidder - ingen brist på utrymme där! Att araberna trots det vill sopa judarna i havet beror på att de förläst sig på koranen, som fått deras livliga fantasi att skena. Då kan det vara bittert för dem att höra att normala grannrelationer till Israel är framtidens väg. (Inte som Egyptens och Jordaniens kalla fred.) Men det skulle ge ett lyft för hela regionen. Se hur judarna på femtio år byggt en fungerande stat. Grannstaterna har stampat på stället.
Alltså kan vi konstatera att israelerna både vill och ka utveckla det gamla Palestina, som de nu styr över. Ingen ifrågasätter heller arabernas rätt till sina urgamla länder. Men som åskådare till dramat - nog tycker man ändå att Ismaels söner är förtjänta av bättre ledare.