Linköping bjöd bara till med armbågen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kungsängen har genom flera decennier haft de bästa förutsättningarna att vara regionflygplats, och är det överlägset ännu idag. För Linköping och Saab däremot återstår svåra prövningar ekonomiskt, tekniskt och miljömässigt för att nå upp till Kungsängens standard. Linköpings kommun har redan öst in över 100 miljoner kronor och ytterligare 150-200 miljoner kronor behövs till Saabfältet för att Kungsängens standard ska kunna tangeras. Finns det några sunda tänkare i västra regionen i länet är det ju lätt, mot bakgrund av alla kända fakta, att se att det är onödigt av Linköpings kommun att satsa mer på Saabfältet, när det bara är drygt fyra mil till befintlig regionflygplats.
Det här är ju något att samsas om i allt tal om närmande mellan städerna Norrköping och Linköping. Hittills visad oförmåga innebär att östgötaflyget tappar mot Arlanda och Skavsta. Och i rådhus respektive stadshus måste snart förstås att länet blir utan det flyg som det kivas om. Samarbetet måste gå ut på att Linköping erkänner Kungsängen som regionflygplats och lägger ned den för länsflyget ödesdigra konkurrensen. Säg Kungsängen - det räcker!
Historiskt finns en viss parallellitet. Norrköping tyckte inte att det var alldeles givet att Linköping skulle ha det universitet som länet strävade efter för några decennier sedan. Under förpostfäktningarna här i länet varnade landshövding Per Eckerberg för att länet skulle mista universitetet om inte enighet snabbt skapades. Linköping ansågs ha fördelarna och inför framlagda argument och för länets bästa böjde sig Norrköpings politiker. De handlade stort tyckte Per Eckerberg. I flygplatsfrågan saknas tyvärr en "domptör" av den kalibern.