Lasarettet som försvann
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tog hissen upp och då jag öppnade dörren till avdelningen strömmade minnena emot mig.
Jag gick från dörr till dörr och tittade in i tomma salar, en del med tomma sängar och sängbord hopgyttrade.
Ett stort vackert rum, som användes till lite samlingar och kanske lite festligt någon gång, innehåller en svart sopsäck och tomkartonger.
Flickan jag skall träffa har sin mottagning i vårt gamla fikarum. Ett rum används där vi vårdade 24 patienter. I samma hus finns ytterligare två avdelningar, vilka för några år sedan rustades för stora belopp, men nu bara delvis används. Besparingar för landstinget
En ljuspunkt är avdelningen för dagoperationer, som fungerar bra, men är en nagel i ögat för vissa "högdjur" i landstinget. Ytterligare finns en "allvårdsavdelning" som delas med REHAB.
För övrigt är det vårdcentral för hela slanten. Och den fick ju flytta från det stora "skrytbygget" på Vallonvägen, det som blev för dyrt. Men vad då? Det var ju bara skattepengar.
Jag fick den hjälp jag behövde och mycket att undra över.