Inte de arbetslösas fel
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Moderaten Staffan Ekstrand kommenterar min insändare i Folkbladet den 21/2. Ekstrand skriver att det år långt till nästa val och att man inte skall dra några växlar på opinionsundersökningar som den nyligen publicerade, SVD/Sifos väljarbarometer. Den som berättade att socialdemokraterna gått fram 6,4 procent.
Det gillade inte Ekstrand att höra.
Och visst har Ekstrand rätt, opinionsundersökningar skall man inte ta på för stort allvar. De brukar skifta, men lite märkligt var det i alla fall, att "bankomatkvittots dag", (den 25/1 när lönebeskeden kom), och som Reinfeldt trodde skulle vända opinionsvindarna, inte gjorde det.
Vidare hänvisar SE till att Mona Sahlin .i en radiointervju den 17/1, inte sade något emot moderaternas devis," det skall löna sig att arbeta", samt att hon inte förordade höjningar i a-kassersättningarna. Nej, självfallet inte, vem vill att det inte skall löna sig att arbeta. Det gör det alltid.
För övrigt ville inte M Sahlin lova något alls. Hon är ju inte vald till partiordförande ännu.
En a-kasseersättning på 80 procent är inte det samma som att arbeta och få 100 procent i lön. Det är nog bara välbeställda moderater som kan tycka det. Inte de som måste leva på sin lön för sin försörjnings skull. Dessutom vill de absolut flesta arbeta och göra rätt för sig. De är inte de arbetslösas fel att de blivit arbetslösa och skall heller inte straffas för det som moderaterna vill. Det är ju därför vi har en arbetslöshetsförsäkring. Moderaternas sänkning av a-kasseersättningen till 65 procent leder bara till längre köer hos socialkontoren. Det blir inte fler jobb för att ersättningen sänks.
För långtidsarbetslösa krävs andra åtgärder. Först arbetsgivare som vill anställa och där kan moderaternas nystartsjobb hjälpa till. Samma sak med socialdemokraternas plusjobb och andra lönebidragsanställningar.
Beträffande hur stor del av a-kassan som skall betalas av den enskilde kan diskuteras. Det viktiga, tror jag, är att göra arbetslöshets- och sjukförsäkringarna så samstämmiga som möjligt. Lika ersättningsnivåer och tak. (se artikel DN 24/1).
Låt inte de långtidsarbetslösa dra det tyngsta lasset för framtidens välfärd.