Happy day i Bagdad
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inte bara Torsten Nilsson, utan också kultureliten i Stockholm talar varmt för att Saddam inte får störas. Det är en, eh, handlingskraftig herre man värnar om. 1979 fick han makten i Irak. Inom ett år hade han börjat krig mot Iran. Där använde han giftgas mot motståndarna, t.ex. i kurdiska Halabja där 5.000 - 6.000 dog, mest kvinnor och barn (Nationalencyklopedin). Den totala dödssiffran slutar på en miljon eller mer, anser man; mullorna i Iran var ju heller inte ömsinta av sig, utan skickade t.ex. ut unga pojkar i minfälten.
1988 tog kriget slut. Då hade Saddam redan tagit itu på allvar med sina kurdiska undersåtar. I "Anfal-kampanjen" det året dödades enligt kurderna 180.000 människor. En irakier, Kanan Makiya, har i en bandinspelning hört den ansvarige irakiske ministern, Ali Hassan al-Majid, vredgat utbrista: "Överdrifter! Det var på sin höjd 100.000."
1990 var det dags för krig mot Kuwait. Innan allt var över hann Saddam se till att oljekällor i landet brann, eller flöt ut i Gulfen. Upproret mot honom i södra Irak slogs ned med yttersta grymhet. Kanan Makiya skriver om allt detta i sin bok Cruelty & Silence (finns på stadsbiblioteket).
Det är den här älsklige herrn som nu försöker skaffa egna kärnvapen. Om han lyckas blir kostnaden i människoliv för att stoppa honom oerhörd. Han kan ta Kuwait igen, och förklara att om "korsfararna" anfaller så spränger han en bomb över Kuwait City. Eller Tel Aviv. Eller kanske nere i en oljekälla, smutsar ner omgivningen radioaktivt för decennier. Ska vi tro att han innerst inne har ett gott hjärta, ändå? Amerikanska ABC TV har genom irakiska motståndskretsar fått kontakt med en tidigare bihustru till honom, Parisoula Lampsos, och intervjuat henne. Förutom sådant som att Saddam tar Viagra för att stärka sig, berättade hon att han tyckte om att titta på videor där hans fiender torterades. Han satte på sig cowboyhatt, smuttade på ett glas whisky on the rocks, och blossade på en cigarr, medan han gladde sig åt hur offren plågades. "He was happy, happy, happy", sade ms Lampsos. "Happiest day."