En evigt folkvald med all respekt
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han beundrar kvinnan men behandlar henne tidigt som en jämlike - så i Vals ombord 1922, Kom i min famn 1926, Tatuerarvalsen 1933 och Så skimrande var aldrig havet 1948 och andra.
Evert Taube skrev om många slags kvinnor. I Sjuttonde balladen 1924 hånar han borgarpackets damer. I Havsörnsvalsen 1937 skildrar han en klok och försiktig flicka som inte tänker bli på smällen i onödan ("ni är nog farlig, mycket farlig, säger mor"). Carmencita tänkte inte alls gifta sig med nån rikeman 1937, hon drev bara med Fritiof och fick i gengäld ett politiskt färgat råd ("akta dig för rika män!"). I Den glade bagarn 1938 visar Taube upp en rekorderlig fru som håller ordning på sin karl och i Knalle Juls vals 1951 är det en god hustru som ställer upp på sin man fast han ibland är en slarver.
<b>Flickor triumferar</b>
1933 visar Taube stor respekt för Maj på Malö och i Vals på Ängön samma år får flickorna rentav triumfera över honom själv ("Såg du vad han var fet") i en vers som ofta är struken i sångbladen.
Som en sann poet tar Taube upp allt som väcker hans intresse. I Ellinor dansar 1946 nosar han på det komplicerade förhållandet mellan en far och en vacker dotter ("allt kan jag inte förklara, men kyss min mind!")
Vals i Furusund 1947 är förföriskt vacker men handlar egentligen bara om två gubbar som tvistar om en ung tjej. ("Rönnerdal, vet hut, Den blomman plockar du ej!" Det säger mer om gubbarna än om tjejen.
I Vera i Vintappargränd (kring 1948) tas en invandrare välvilligt emot ("Jag flytt från Italien till Svecia, min hembygd är bombad och bränd.") När polisen kommer släpper Vera ner nyckeln och ger honom en fristad.
<b>Förrädiskt sött</b>
Den enda Taube-text som gör mej betänksam år våldtäktslåten Nocturne från 1948. Sov på min arm... visst låter det sött. Men vad han egentligen gör är att tvinga sej på den stackars flickan, mot hennes vilja, gång på gång. "Flämtar. Strider. Vill inte. Vill. Och blir åter kysst. (Kysst=knullad). "Slut är din strid. Månen lyser ... Sov på min arm!" Arma flicka! Men sånt förekommer och är föralldel trovärdigt skildrat.
Men poesi är poesi och sånt ska man inte censurera. Det har ofta drabbat andra poeter och några av ingreppen får vi ännu dras med.
Idag är det inte många som kommer ihåg Dan Anderssons slut på Jungman Jansson: "Kanske äger du som gammal en negress i Alabama, medan åren siktas långsamt över tinningarna grå. Kanske glömmer du din Stina för ett fnask i Yokohama..."osv.
<b>Med censur</b>
1938 censurerades Flicka från Backafall. Gabriel Jönsson hade skrivit "om dina bröst bli som malvornas blom" men min snälle sånglärare Sven Lilja, som då ledde allsången på Skansen, ändrade till "om den slår ut såsom rosor i blom" (utan att förklara vad "den" var för något, som Myggan säger i sitt Nöjeslexikon).
Ibland kan man bara ana var censuren har varit framme. I sången om Waxholm Ettan hade Fridolf Rhudin "seglat i alla hamnar och tjusat flickor i hundratal, som tagit mot mej med öppna armar..." Men armar rimmar inte på hamnar, det gör däremot famnar! Men någon tyckte väl 1932 att öppna famnar var anstötliga.
<b>Alla verser med</b>
I Cittronilerna har vi fått beröm beröm för att sjunga alla verser i låtar som brukar vara förkortade i allsångshäftena. Exempel på det är Nordsjön, Vals på Ängön och Han hade seglat för om masten.
Hellre än att förkorta har vi ibland avstått. Att vi inte tagit upp Bellmans Solen glimmar har inget att göra med den kåta (levnadsglada) pigan i sjuttonde versen, utan beror på att låten med sina 21 verser är för lång även för oss.
Evert Taube skulle vi aldrig censurera. Men visst finns det gränser. 1929 sjöng Ernst Rolf valsen Från Frisco till Cap med text av Martin Nilsson: "Ja tar å viker ja, ner på tropikerna, för där finns jäntor i drösvis som vänta. Vartenda niggerfjås ä allti pigg gunås, så fort hon vädrar en swedish matrås."
Sånt är - bland annat - vårt kulturarv. Somt glöms bort och somt biter sig fast och blir kvar. Det är ett av de få områden där politiker inte kan göra ingrepp. Evert Taube är folkvald en gång för alla och sitter säkrare än alla ministrar.