Börja med ringlinje så att något blir gjort
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det hade varit naturligare än de konstgrepp som senare togs för att skrämma bort bilar från stråket ifråga.
Erfarenheter sedan snart hundra år på andra gator i stan, t ex Trädgårdsgatan och Nygatan, visar att spårvägen ganska effektivt begränsar bilåkandet. Förr fanns ju spårväg även på Kungsgatan. Den var en länk i en både pittoresk och praktisk ringlinje. Denna utgjorde en runda kring innerstan som möjliggjorde ett nyttigt trafikarbete.
<b>Bättre, smidigare</b>
Troligen skulle en återupprättad sådan ringlinje i dag öppna bra möjligheter för att nå ett bättre trafikschema och smidigare resor och omstigningar på fler strategiska punkter i stan.
I spårvägsdebatten i Norrköping upprepas ideligen hur det byggs ut spårväg ute i Europas städer. Några impulser så att det även sker något konkret i Norrköping kommer dock inte ut av detta sneglande.
Här ägnas mest tid att bygga dyra visioner om spårväg till Ensjön, Ingelsta, Söderköping och t o m Linköping, samt Vrinnevi-Karstorp och de kontinuerligt tröskade resmålen Hageby-Navestad, Vilbergen-Ektorp. Historiskt äldst i floran av visioner är Lindö. Det ger ingen bra kontur åt Norrköpings spårvägspolitik.
Är det inte bättre att börja med ringlinjen så något blir gjort?