Det är nära nu, jag vet det. Men jag har inte riktigt förtsått. För jag har alltid varit den som är klar med julklapparna typ i augusti, i år dröjde det tills efter Lucia innan jag var klar med själva skrivandet av julklappslistan. Suck.
I sociala medieflödena trängs de klädda granarna med saffransbak. Men inte ens det har fått mig att på allvar förstå att julen närmar sig med stormsteg.
På jobbet har Lucia med tärnor och stalledrängar gjort sitt för att få mig upplyst. En å annan lussekatt har också slunkit ner för att inte tala om de gigantiska mängder pepparkakor som jag stoppat i mig för att få smak på julen. Men icke.
Det är inte första gången det regnar en skvätt i december och den som vill ha en vit jul gör bäst i att åka norrut, men det här evighetsregnandet i månader i kombination med all världens nyanser av grått har inga adventsljusstakar eller adventsstjärnor rått på. Jag har till och med försökt få fram lite julfeeling genom att titta på julfilm.
Jodå, jag har lyckats införskaffa paket att lägga under granen och jag har druckit en skvätt glögg.
Nu kanske ni tror att jag inte tycker om julen. Det är fel. Jag älskar julen.
Dofterna. Granen. Glittret. Paketen. Maten. Snön (mellan Lucia och trettonhelgen). Soffmys med den överblivna chokladen från Alladinasken som ingen vill ha. (Inte jag heller egentligen men man kan ju inte slänga godis). Sällskapsspelen. Levande ljus i mängder. Den tända brasan och de långa promenaderna i nysnö.Och barnen. Både de stora och de små.
Men i stället för bjällerklang och julmusik går Orups "Jag har bara regn hos mig" på repeat. Dag efter dag.
Herregud, jag har inte ens ställt fram snöskyffeln. Inte tagit fram saltet.
Nåja, jag har ju trots allt en hel vecka på mig att få till den där eftersträvansvärda känslan av röd mule i kombination med en skäggig man som hojtar hoho.
Och ännu finns det faktisk ett litet hopp, trots allt vad väderförståsigpåarna säger, att vi vaknar upp på julafton i ett gnistrande vitt vinterlandskap. Och att jag, när jag tassar ner för trappen till köket möts av ett milt ljus och de ljuvligaste dofter av apelsiner och nejlikor till tonerna av "White Christmas".
Att paketen under granen bara väntar på att få öppnas och julmaten intas under skratt tillsammans med nära och kära. Och vet ni - innerst inne är jag säker på att det blir precis så. Oavsett om det regnar eller inte.