Svar till kritiken mot Smedby AIS.
Bästa Thomas Westerberg och övriga skribenter.
Jag minns med glädje när du Thomas år 2000 lockade in mig i vår fina förening Smedby AIS.
Stort tack för det! Jag blev invald i styrelsen och fick uppdrag att vara sportchef med ansvar för herrarnas A-lag. Thomas var klubbchef och tränare för herrarnas A-lag. Jag vill minnas att vi var överens om hur vi skulle ta oss an föreningens utmaningar och vilka strategier vi skulle använda oss av. En av de strategierna var just det att två tredjedelar av A-truppen skulle bestå av egna produkter. Det var en strategi vi lyckades med ganska ofta, men inte alltid. Minns att vi till exempel värvade två afrikanska spelare under Thomas tid som klubbchef och A-lagstränare. En annan viktig strategi var att ge flickor och pojkar samma förutsättningar, vilket säkert har bidragit till att SAIS är en av Östergötlands mest jämställda föreningar. Sju år senare blev jag vald till ordförande, vilket jag var i elva år till och med 2018.
I de styrdokument som vi tog fram i styrelsen då, formulerade vi ett antal mål som bl.a innebar en strävan mot div 1 både för herrlaget och damlaget. Ett mål som damerna har uppnått och t.o.m överträffat, vilket är fantastiskt roligt. Även herrarna är som jag ser på god väg, efter att ha stabiliserat sig på division 2-nivå. Vi formulerade även vår vision: ”Så många som möjligt-så länge som möjligt”
Det överraskar mig att Thomas anser att vi inte satsade på spelarutbildning och spelarutveckling, eftersom han själv i egenskap av klubbchef så förtjänstfullt byggde upp grundstrukturen i det arbetet. Jag vet att det alltid har varit och är en av grundstenarna i Sais föreningsidé. Några år senare tog jag själv initiativ till att anställa Ulf Rann som verksamhetschef med ansvar för utvecklingsfrågorna.
Det finns alltid risk att ambitiösa strategier och uppsatta mål kan krocka med varandra. Om tex de egna juniorspelarna som kommer underifrån inte vill göra en satsning eller inte har förmåga att spela på den nivå A-laget befinner sig, måste man som jag ser det värva spelare från andra föreningar. Givetvis förutsatt att vi arbetar mot det uppsatta målet, det vill säga division 1. I annat fall är strategin viktigare än målet, vilket känns omvänt och fel.
Som ledare i Sais var jag stolt över att många Sais-ungdomar som inte kunde eller ville spela på vår A-lags nivån, fortsatte att spela fotboll på lägre nivå i andra klubbar. Lika stolt var jag över att ett antal spelare valde att lämna för att pröva lyckan på högre nivå. Det var också självklart och roligt att kunna erbjuda plats i våra A-lag till spelare som inte riktigt räckte till i tex IFK Norrköping eller LFC.
Sammantaget visar det här på komplexiteten i att bedriva A-lagsverksamhet på en relativt hög nivå. Särskilt i en stad där utbudet är stort både på ungdomssidan och seniorsidan.
Spelare har som bekant en egen vilja och kommer och går av olika skäl. Det skapar stora utmaningar i att planera A-lagens verksamhet längre än en säsong i taget.
Avslutningsvis är jag mycket stolt över att jag som ordförande var en drivande kraft i Sais arenabygge. Sais fina arena är uppskattad av många och har skapat fantastiska möjligheter för ca 900 fotbollsspelande flickor och pojkar för en lång tid framöver.
Kanske bidrog den insatsen till att jag förra året blev invald som hedersmedlem i mitt kära Smedby AIS.
För Sais och fotbollens bästa,
Per-Arne Sterner