Som inbiten naturnjutare och fågelskådare har jag på resor till sydligare breddgrader ibland fått njuta av åsynen av gamar: Grågamar, smutsgamar, lammgamar för att nämna några, dessa naturens specialister på återvinning och kretslopp. Vi människor har i all vår okunskap ofta sett ner på naturens egna renhållningsarbetare som genom att snabbt ta hand om döda djur förhindrar spridning av sjukdomar och parasiter. Gamar är, liksom allt levande, värda full respekt för sina roller i ekosystemen och vårt mänskliga nedvärderande av dem säger nog mer om oss själva än om fåglarna.
Tyvärr finns även inom politiken gamar, och jag måste erkänna att det är mycket svårare att förstå vad de bidrar med till samhällsutvecklingen. Att rikta kritik och att vara konstruktiv är att ta ansvar och föra debatten framåt, men att bara leta fel och medvetet missförstå för att ta billiga poäng är bara förödande. Ett av de allra simplaste knepen inom retoriken är att tillskriva en motståndare en åsikt denne inte har och sedan argumentera mot den. Man sätter då en bild, som hur fel den än är, lätt blir en sanning för dem som inte är insatta. Om man dessutom nedlåter sig till att i så kallade sociala medier sätta in förlöjligande bilder på motståndare med nedlåtande kommentarer då har man i mitt tycke nått det absoluta lågvattenmärket och förlorat all sin trovärdighet.
Jag ser fram emot en debatt och valrörelse utan politiska gamar. Det tycker jag norrköpingsborna förtjänar – allt annat vore respektlöst!