Jag satt häromdagen i ett tillsynsmöte med räddningstjänsten och länsstyrelsen enlig lagen om skydd mot olyckor. Det är alltid mycket givande att komma in i nya sammanhang. Man lär sig många nya begrepp och får se verksamheter ur nya synvinklar, men det kan fläckvis också vara lite jobbigt med alla nytt som är välbekant för alla andra men som kräver lite extra för den ovane och jag måste medge att jag en stund sjönk ned i energisparläge och lät tankarna vandra iväg.
Jag tänkte att det är ju väldigt planekonomimässigt att det bara ska finnas en räddningstjänst och ett larmnummer att ringa när det bränner till, det borde finnas valfrihet! Man vill ju kunna välja. Om det fanns fler räddningstjänster att välja mellan kunde man själv skriva kontrakt med den leverantör man har förtroende för. Då kunde man själv bestämma hur många gubbar som skulle komma, hur mycket vatten och skum de skulle ha med sig och hur långa stegar. Självklart vet man också hur länge de stannar.
Rökdykning kunde fås mot extra avgift. Kostnaden för den eget valda räddningstjänsten kompenserades genom ett speciellt räddningstjänstavdrag i deklarationen. De som inte valde att teckna något avtal fick klara sig själva, det ansvaret måste ju medborgarna vara vuxna nog att ta själva.
Ja, så tokigt det kan bli när man låter tankarna fara iväg och bli drömmar! Det var skönt att vakna upp igen till ett samhälle där tryggheten är lika för alla och betalas solidariskt genom våra skatter. Det är ju detta, att tryggheten omfattar alla och betalas solidariskt som är välfärdsstatens kännemärke och det tycker jag att vi ska vara rädda om.