Väl hemkommen från Miljöpartiets kongress i Göteborg kan jag, likt många andra, instämma att Miljöpartiet nu surfar fram på en kraftig framgångsvåg.
I EU-valet vågar många rösta lite friare när inte regeringsmakten står på spel, men framgången ger i alla fall partiet en vinnarstämpel och vinnare är alltid mer attraktiva än förlorare.
Grunden för fortsatt framgång för Miljöpartiet ligger dock i det valmanifest som kongressen antog. Kongressen lyfte fram jämställdhet och feminism som en av partiets mest prioriterade frågor jämte klimat, jobb och skola. Det breda spannet på frågor är typiskt för Miljöpartiet: Hållbarheten har många dimensioner och samhället blir aldrig hållbart om inte helheten hänger ihop.
Media har spekulerat i hur partiets krav på avveckling av minst två kärnreaktorer under första mandatperioden ska tas emot av Socialdemokraterna. Jag ser inget problem i detta. Sossarna lovade ju redan 1980 att avveckla kärnkraften och sätter vi 2030 som slutår för all kärnkraft har de haft 50 år på sig att uppfylla löftet. Ingen seriös miljövän kan väl tycka att det är för ambitiöst?
Jobb och miljö hänger ihop. Omställningen till det hållbara samhället kommer att kräva massor av arbete inom infrastruktur och energihushållning och utveckling av nya tekniker.
Omställningen till det hållbara samhället kräver också en annan syn på ekonomi. Idag är normen att ständig ekonomisk tillväxt är den enda vägen till framgång och lycka. Tillväxten mäts i antalet kronor som byter ägare under ett år, men har ingen värdering av vad ägarbytet syftar till. Vidare är det ju för alla uppenbart att hela den rekordartade tillväxt vi upplevt under de senaste 150 åren bygger på massiva uttag av ändliga resurser och överutnyttjande av förnybara. Valmanifestets formulering om att Miljöpartiets på sikt vill ha ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt är därför inte bara ett önskemål, det är en nödvändighet.
Miljöpartiet är redo bygga det nya samhället. Miljöpartiet lägger nya spår för framtids segrar. Hösten är grön!