Sverige har ju annars inte vuxit en enda kvadratcentimeter sedan freden i Roskilde 1658, sedan dess har vårt land bara blivit mindre till dess att det fick sin nuvarande behändiga storlek. När jag frågade vad som menades svarade han upplysande att ekonomin växer.
Det var alltså det som avses med att landet växer, hur många kronor som byter ägare under ett år!
Jag gav mig inte in i någon djupare diskussion med honom, det kändes liksom inte så meningsfullt. Att denna tillväxt som varit så stark de senaste 150 åren i huvudsak beror på enorma uttag av lagrade resurser och kraftig överexploatering av förnybara verkade han inte så kunnig om, inte heller att vårt ekologiska avtryck under samma period vuxit ännu mer.
Det som bekymrade mig mest var den nästan oansvariga aningslöshet han utstrålade: Sverige växer och vi har ingen anledning till att vara något annat än lyckliga!
När Miljöpartiet på kongressen i maj uttryckte att samhället måste påbörja omställningen till en ekonomi som inte bygger på tillväxt dränktes partiet i en störtskur av slagord och ifrågasättanden. Hela det ekonomiska och politiska etablissemanget reagerade med reptilhjärnorna mot detta ifrågasättande av den norm som gällt i århundraden. Ändå är egentligen en självklarhet för alla att tillväxt inte kan vara ett konstant tillstånd, bara temporärt.
Vi miljöpartister är inte emot tillväxt som sådan. Ekonomisk tillväxt mäts i BNP som är ett hopplöst föråldrat sätt att mäta ett samhälles utveckling. BNP tar ingen hänsyn till om det är bra eller dåliga kostnader som räknas, inte heller räknas kostnader för miljöförstöring och allt gott arbete som inte avlönas kommer självklart heller inte med. Det finns heller ingen direkt koppling mellan ökad BNP och ökad välfärd då fördelningen av allt det goda inte syns i mätningen. För att få en bättre bild av samhällets utveckling måste vi få bättre instrument för att utveckling och hållbarhet än att bara summera hur många kronor som bytt ägare under ett år.
Det är alltså hög tid att vi får fler politiker som tar denna problematik på allvar. Den 14 september har vi alla vår chans att välja företrädare som vågar tänka utanför boxen, som vågar se längre än in i dimman av ekonomisk tillväxt.
Hösten är grön!