De tjugoandra olympiska vinterspelen är nu i full gång i ryska Sotji. Spelen är den största händelsen i idrottens fyraårscykel och tusentals aktiva idrottare från åttioåtta länder samlas för ädel tävlan. Om allt går väl blir det en fest i glädjens och fredens tecken som skapar förståelse, förbrödring och försystring mellan folken.
Tyvärr har de olympiska spelen också en mörkare baksida. Spelen har blivit prestigeprojekt av högsta dignitet där miljardrullningen nått helt ofattbara nivåer. Propagandavärdet visade sig inte minst i invigningen av Sotjispelen och lämnade åtminstone i min mun en dålig eftersmak trots den pampiga inramningen. Spelet bakom val av arrangörsorter ger också anledning till eftertanke, tankar som leder direkt till förtroende. För att komma från politiseringen och miljardrullningen vore det enligt min mening bättre om världen istället kunde ena sig om två permanenta platser för Olympiader.
Sommar OS borde självklart ha en fast arena i Grekland, där ju spelens ursprung finns. En vinteranläggning kunde kanske byggas i Kanada, som är ett stabilt demokratiskt land med, än så länge, pålitligt vinterklimat. I dessa permanenta anläggningar kunde kanske också de aktivas intressen stå i fokus, vilket inte alltid varit fallet de senaste arrangemangen. För att avpolitisera spelen kunde kanske FN och IOK samarbeta och under spelen förklara spelplasterna för internationellt neutrala zoner. Båda organisationerna arbetar ju var för sig för att stärka fred och förståelse. Kunde vi dessutom få bort nationalsångerna, flagghissandet och nationspoängsräknandet och istället helt och hållet fokusera på de enskilda prestationerna. Ja, då kanske vi kom närmare de ursprungliga olympiska spelens ideal, en hyllning till idrotten!