Nu ska Whirlpool lägga ner i Norrköping. Fabrikationen av mikrovågsugnar flyttas till Italien. 323 anställda blir avskedade. Kommunalrådet Lars Stjernkvist tycker det är ett hårt slag för de familjer som berörs. Som politiker borde han inte beklaga utan agera.
I Sverige är det gratis att avskeda folk. I andra länder kostar det. I Spanien får man 3,2 månadslöner om man varit anställd i fem år och 12 månadslöner om man varit anställd i minst tjugo år. I Italien en månadslön per anställningsår. I Frankrike en femtedels månadslön per anställningsår. I Storbritannien nittiosextusen kronor för den som jobbat minst två år. I Österrike 14 månadslöner för den som varit anställd mindre än tjugofem år och ytterligare 14 månadslöner för den som varit anställd längre. (Uppgifterna från Wikipedia.)
Det är lagstadgade avgångsvederlag. Om varje avskedad person i Sverige fick låt oss säga en miljon för att klara sej ett år och söka nytt jobb skulle det kosta Whirlpool 323 miljoner – en struntsumma för ett storföretag – men det skulle tvinga ägarna att stanna upp ett ögonblick och tänka efter om det lönade sej att sparka 323 anställda.
Av kapitalister kan man inte vänta sej mänskliga hänsyn. De tänker bara i pengar. Som politiker bör man behandla dem därefter, tvinga dem att tänka den enda tanke de klarar: Lönar det här sej?
Som politiker bör man lära av andra länder och se till att det inte längre är gratis att beröva folk deras livsmöjligheter. Det ska kosta att avskeda folk! Så därför, Lars Stjernkvist – sluta beklaga de drabbade! Se till att vi får en lagstiftning som gynnar dom i stället!