Den ryska våldtäkten på ett fredligt grannland ger otäcka vibrationer och för tankarna tillbaka till tider som man hoppats var passerade för länge sedan.
Ryssland är oerhört starkt, och oerhört svagt. Landet lider av ett uppenbart mindervärdighetskomplex och drömmer sig gärna tillbaka till den ärorika sovjettiden.
Landet är starkt militärt, men kulturellt och politiskt mycket svagt. Så svagt att minsta opposition, oavsett om den består av karismatiska politiker eller satiriska kulturarbetare, genast slås ned och fängslas efter skenrättegångar. När Ukraina inte kunde knytas till Ryssland med handels- och tullavtal, går Ryssland till militärt angrepp för att skydda sina medborgare och ekonomiska och politiska intressen.
Angreppet strider helt mot all internationell rätt och för påminner otäckt mycket om Hitlers annektering av Sudeterna och Österrike och Sovjets invasioner av Ungern och Tjeckoslovakien.
Bilden av president Putin som maktfullkomlig råbuse träder fram allt tydligare. Västvärldens ledare har inte mycket att sätta emot. Politisk och ekonomisk isolering av Ryssland är inte något skarpt vapen och att ta till riktiga vapen är uteslutet, det skulle bara leda till förstörelse, lidande och oöverblickbara konsekvenser.
Jag ser bara en väg ur detta. Om Putin inte kan hålla den ekonomiska tillväxten uppe och med den fortsätta att göda medelklassen och den politiska makteliten kommer missnöjet att växa och oppositionen att växa sig lika stark som den gjorde i Ukraina.
Om man ur ett sådant kaos kan bygga ett bättre samhälle är dock inte alls säkert.