Vi som är födda på det tidiga femtiotalet fick som barn genomgå ett skolmognadstest innan vi som sjuåringar tilläts börja skolan. Det var alltså vi barn som skulle vara mogna för skolan, inte skolan som skulle vara mogen för oss.
Nationalekonomen Ingvar Nilsson visar i sin banbrytande forskning kring socioekonomiska effekter av det som idag mer allmänt kallas för utanförskap att i genomsnitt 12,8 procent av alla barn aldrig kommer igenom skolan på ett sätt som ger tillträde till arbetsmarknad och ett stabilt vuxenliv.
Kostnaden för de som råkar mest illa ut i form av missbruk, sjukdom och kriminalitet beräknar Nilsson till femton miljoner kronor per person under deras förhållandevis korta livstid. Detta är alltså det ekonomiska priset för att barnen och skolan inte varit riktigt mogna för varandra. Kostnaden för lidande och låg livskvalitet är sannolikt än större, men dessvärre inte mätbart på motsvarande sätt.
Det finns många många viktiga behov som behöver fyllas för att skolan ska möta barnen på barnens villkor. Bra personaltäthet är en grundförutsättning. Därför är det mycket glädjande att kommunens satsningar på fler lärare framför allt i de lägre årskurserna nu ger resultat.
Antalet elever per heltidsanställd lärare var 2013 i Norrköpings kommunala skolor 11,6. Året innan var motsvarande siffra 12,8 - en avsevärd förbättring på bara ett år!
Jämför vi oss med andra större kommuner ser vi att deras genomsnitt ligger på 12,1 elever per heltidsanställd lärare.
Skolan är biljetten till framtiden. Den som missar den biljetten har många uppförsbackar att gå på sin vandring genom livet. Det måste vara en samhällets viktigaste uppgifter att skapa en skola där alla barn bemöts utifrån sina speciella förutsättningar, där alla barn får utvecklas och nå så långt den egna förmågan bär.
Vi måste ha en skola på barnens villkor.