Det är stort, Nathalie
Hon har firats av konsteliten och Italiens president. Nathalie Djurberg är överväldigad över att ha tilldelats Silverlejonet på Venedigbiennalen - men längtar redan efter att få återgå till jobbet igen.
Foto:
När vi möts ett par dagar före den officiella invigningen av Venedigbiennalen framhåller hon själv hur stor kontrasten är mellan det ensamma slitet i ateljén och vimlet av människor som kommenterar och fotograferar installationen med mobilkameror.- Det blir lite chockartat när man ställer ut verket, att klara av att distansera sig och lämna det. Vi har arbetat så ensamma, har fått vara helt i fred, plötsligt blir det som en våldtäkt med folk som fotar och filmar, säger hon.Det betyder inte att hon inte uppskattar mötet med publiken, förtydligar hon. Nathalie Djurberg gillar när andra gör egna tolkningar av innebörden i konsten, kräver inte fullständigt tolkningsföreträde.- Jag är inte så duktig på att prata om mina verk och jag kan ibland tycka att det är rätt onödigt att prata om dem, det blir ganska ointressant när jag väl lämnat dem. Då är det mer intressant vad betraktaren känner själv. Jag tycker inte att konstnären ska behöva vara analytiker - det är inte det område jag har valt.Hon framställer sig gärna som lite skygg och ickeverbal, men framstår i röran på Venedigbiennalen som samlad och välformulerad. När orden någon enstaka gång inte räcker till tar hon hjälp av Hans Berg. De har arbetat och levt ihop så länge att han ofta intuitivt vet vad hon vill uttrycka. Hans gör den kongeniala musiken till hennes leranimationer och funkar också som kreativt bollplank.Nathalie Djurberg fick inbjudan till biennalen förra sommaren och började arbeta med "Experimentet" på allvar i oktober. Sedan dess har hon suttit hemma i lägenheten i Berlin och knådat enorma mängder lera, dels till de tre animerade filmer som visas i installationen, dels till de gigantiska blommor som bildar en slags förvriden Edens lustgård i utställningen. De vackra, men samtidigt rätt obehagliga växterna utgör ett nytt steg i Nathalie Djurbergs konstnärskap.- För första gången har jag kunnat hitta ett språk som inte bara är animation. Ibland kan man bli så säker på någonting att man inte kommer vidare. Det här var en extrem utmaning för mig, säger hon och berättar livfullt om hur hon fått lära sig via "trial and error" - många blommor har gått sönder under arbetets gång.
Så jobbar vi med nyheter