Redo för stora scenen
När Susanne Alfvengren fick sitt första barn för 20 år sedan bestämde hon sig för att ta det lite lugnare. Men nu är det dags att ta plats på de stora scenerna igen - den första blir under årets Melodifestival.
"Jag har fått en hel del kommentarer från folk som tycker att det är roligt att jag ska vara med i Melodifestivalen. Och det är nog bra med lite blandning av både åldrar och stilar", säger Susanne Alfvengren. Foto: Anders Wiklund/Scanpix
Foto: ANDERS WIKLUND/SCANPIX
Susanne växte upp i den lilla orten Ala på Gotlands östra sida. Redan som åttaåring började hon sjunga och uppträda och ett år senare lärde hon sig att spela gitarr. Att hon skulle bli artist var egentligen inget som hon trodde skulle bli verklighet. I stället utbildade hon sig till undersköterska och jobbade i några år inom vården. Men ödet ville något annat och efter att ha uppträtt i tv-programmet Café Norrköping öppnades en dörr till artistlivet.Ett år senare kom första albumet Magneter med dunderhiten När vi rör varann och alla ville se och höra gotländskan som kunde konsten att sjunga så att det berörde.Susanne gick också tidigt ut och berättade att hon som liten blev mobbad och hur detta för lång tid förstörde hennes självkänsla.- Det finns ju inget positivt med det. Men det har kanske gjort att jag fått en empati och en förståelse för andra människor.Turnerade ensam
I början av 1990-talet hade Susanne hunnit ge ut fem album och flera singlar, bland annat med låten Som stormen river öppet hav som hon sjöng tillsammans med Micke Rickfors och som var ledmotiv i En film om kärlek. Men i och med att hon väntade sonen Jacob insåg hon att hon måste ta det lugnare.- Jag började turnera ensam och det gick väldigt bra. Oftast har jag skrivit mina låtar för att själv sjunga och spela dem, och det fungerade bra ihop med att ha småbarn. Och då fortsatte jag med det.Men nu när barnen blivit större säger Susanne att hon kan tänka sig att uppträda på större scener igen.- Det beror ju på, om det finns ett behov hos människor. Samtidigt trivs jag när det inte blir för stort och jag gillar närheten och när man kan urskilja ansikten. Fast det går kanske att kombinera detta.