Mikael förvaltar arvet efter Povel
Musik har alltid varit en del av Mikael Ramels liv. Tidigt valde han en annan genre än pappa Povel, men likheterna har alltid funnits där.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX
Från mitten av 1960-talet fram till mitten av 80-talet gav Mikael Ramel ut skivor och uppträdde, både i band och som soloartist. Men sedan tog det stopp.- Det fanns ingen efterfrågan helt enkelt och då tappade jag min motivation. Men ibland kan jag få ett ryck. Som för några år sedan när jag träffade Mats Öberg som bland annat gjort roliga tolkningar av min musik. Vi hittade varandra och har sedan dess spelat mycket tillsammans.Mötet resulterade även i skivan Vilken skillnad som kom 2005 och fick ett positivt mottagande från kritikerkåren. Vissa har kallat Mikaels musik för progg, själv värjer han sig mot att stoppas i det facket. Men oavsett var han befinner sig på den musikaliska kartan uppstår det med jämna mellanrum en efterfrågan på hans kluriga och melodiösa låtar. Därför har också många av hans skivor givits ut på nytt.Musik som terapi
Om det blir några fler skivor får framtiden utvisa. Än så länge sträcker sig Mikaels planer bara fram till våren, även om han berättar att han och systern Lotta har lösa planer på ett projekt som det än så länge är för tidigt att gå in närmare på. Och bortsett från det har han ju sitt jobb som musikterapeut i Örebro där han, med musikens hjälp, bidrar till ökat självförtroende hos människor med funktionshinder. Det rör sig bland annat om personer med autism eller schizofreni och om människor som drabbats av en stroke.- Det kan handla om talsvårigheter och då kan man jobba med rytmiska ramsor. Då är musiken mer ett hjälpmedel än ett ändamål.Bild 01: "Jag hade en mycket lycklig uppväxt. Det fanns inga pekfingrar och jag och min syster Lotta fick göra vad vi ville. Det enda som var tråkigt var att pappa var borta så mycket", berättar Mikael Ramel.Foto: Claudio Bresciani/ScanpixBild 02: Mikael Ramel förvaltar gärna arvet efter sin pappa Povel, till exempel genom hyllningsshowen Kolla Povel som nu spelas i Stockholm. Foto: Maja Suslin/Scanpix4
Namn: Mikael RamelFyller: 60 år den 19 januari.Bor: I Örebro och i Stockholm.Familj: Sambo, tre utflugna barn och två barnbarn.Aktuell: Med hyllningsföreställningen Kolla Povel - en Ramelodisk tripp på Scalateatern i Stockholm. Sitter med i styrelsen för Povel Ramel-sällskapet som syftar till att förvalta Povel Ramels alla verk och gärningar, www.povelramelsallskapet.se.Karriär i korthet: Var med och startade bandet Steampacket som han turnerade med i England 1966. Har varit med i flera olika band, bland annat Fläsket brinner. Gjorde solodebut 1972 med skivan Till dej. Har gett ut ett otal singlar och album. Tilldelades Karamelodiktstipendiet 1986. Har varit med och byggt upp en musikterapiverksamhet i Örebro som heter Musikupplevelsen.Om att fylla 60: "Det är ingen större skillnad mot nu, men det är klart att man blir påmind om att man blir äldre och det är inte alltid jättekul. Men det är bara att ta emot med öppna armar."Så firar han födelsedagen: "Den kommer vi att fira lite längre fram med släkt och vänner."Om att vara friherre: "Jag bryr mig inte om det, jag känner mig inte adlig på något sätt. Det är ju som en annan planet. Ibland kommer det konstig post, en skrift från Riddarhuset. Den kommer fastän jag avsagt mig den. Så kan det vara."Största likheten med pappa förutom musiken: "Svårt att säga - noggrannheten kanske, vi är båda lite pedantiska."Kuriosa: "Jag har medverkat i en enda film, Åsa-Nisse i agentform tror jag att den hette."Så rensar han tankarna: "Då vill jag ha tystnad och gå en rask promenad."Läser just nu: "Peter Englunds bok Stridens skönhet och sorg, den är otroligt intressant. Man måste läsa om historien för att förstå var man befinner sig i dag."
Så jobbar vi med nyheter