"Jag har alltid känt mig annorlunda"

Åsa Jinder berättar att hon träffade sin man Jonas Otter för elva år sedan på Café Opera. De föll för varandra direkt och bestämde sig snart för att de ville ha ett gemensamt barn. Men trots många försök gick det inte. Sorgen över det saknade barnet blev till slut boken, Vill du ha barn med mig?. Att döma av de inlägg som lämnats på Åsa Jinders hemsida, i olika bloggar och recensioner är det ett ämne som berör många. Såväl dem som inte kunnat få några egna barn alls, som de som försöker få ett till.I och med att boken kom ut hade Åsa hunnit bearbeta sin sorg och förlika sig med tanken. "Jag är inte typen som ältar", beskriver hon sig själv. Nu är det nya saker som sysselsätter.- Det är så jag är. En väninna till mig brukar fråga: Hur orkar du? Jag svarar att det är ju mitt arbete. Och när en sak är klar måste jag göra något nytt.Riksspelman vid 15
Genom åren har det blivit ett otal skivor, flera diktsamlingar, romaner, antologier, låttexter, konserter och så vidare.När Åsa var 13 fick hon sin första nyckelharpa av sin pappa, och redan efter några månader kunde hon spela på den. Två år senare hade hon utvecklats till en mästare, och bara 15 år gammal utnämndes Åsa Jinder till riksspelman. Händelsen gav stort gehör i pressen och bara några månader efteråt bjöds hon in till tv-programmet Nygammalt. Kort därpå gav hon ut sin första skiva. Näbbstövlar
Åsa beskrevs som ett underbarn. Men hon fick också kommentarer om hur hon såg ut. - Den stora publiken tyckte nog att det var roligt att jag var en stockholmsböna som såg ut som en vanlig pingla med kort kjol, men min egen rörelse var väl inte helt förtjust alla gånger. Det förväntades något annat av mig eftersom jag spelade ett gammalmodigt instrument. Och de hade nog hellre sett att jag hade vadmalskjolar och näbbstövlar. Hon säger att hennes klädval inte berodde på att hon ville göra revolt mot hela folkmusikkulturen, utan att det handlade om att hon bara ville vara sig själv.- Jag har alltid känt mig annorlunda. Men jag har slutat att längta efter att vara som andra. Nu känner jag snarare att det kan vara en styrka att inte vara lik någon. - För varför vill man vara som alla andra? Varför vill man inte bli bra själv?

Information till våra läsare

"Jag har alltid känt mig annorlunda"

Alla mina böcker har handlat om jobbiga saker, säger Åsa Jinder. En alkoholiserad mamma, skilsmässa och nu senast om att inte kunna få barn. - Det var ju så självklart att det skulle gå, jag var ju bara 35, säger hon.