Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Jag fick hela tiden kriga"

Rolf Ridderwall, eller Riddarn som han kallas av vissa, har varit med om att vinna VM-guld, flera SM-guld och ett OS-brons. - Att det aldrig blev NHL för mig är kanske det enda jag saknar, säger han.

Rolf Ridderwall bevakade målet när Sverige vann VM i hockey 1991. "För en liten reservmålvakt var det häftigt att få vara med om", säger han. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

Rolf Ridderwall bevakade målet när Sverige vann VM i hockey 1991. "För en liten reservmålvakt var det häftigt att få vara med om", säger han. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

Foto:

Stockholm (TT Spektra)2008-11-18 03:00
Att lyckas bli en av Sveriges bästa målvakter är inte helt lätt. För förutom en stor del talang krävs mycket mod och ett starkt psyke. Som liten grabb hemma i Fruängen höll Rolf Ridderwall på med både fotboll och landhockey. I samma veva var Leif "Honken" Holmqvist i ropet så att Rolf valde hockeyn var inte så konstigt, inte heller att han ville bli målvakt. Hemma på gården fanns några äldre killar som han kunde spela mot, vilket bidrog till att han lärde sig det tuffa spelet snabbt. Ganska snart började han spela för Fruängens IF och efter det blev Hammarby hans hemmaklubb. Men laget hade redan tre andra duktiga målvakter, bland dem Pelle Lindberg som 1985 omkom i en bilolycka.- Han var ett år yngre än mig men låg hela tiden ett steg före. Han kom med i A-laget före mig och jag fick hela tiden kriga för att vara med, berättar Rolf.Hård konkurrens
Kanske var det vinnarskallen som hetsade eller bara ett stor genuint intresse för hockeyn, för trots hård konkurrens klamrade sig Rolf kvar i toppen. Under sju år följdes Pelle och Rolf åt, först som juniorer, sen i A-laget och till slut i Tre kronor. Att aldrig veta om man platsar eller inte är tufft. Det vet alla som någon gång suttit på bänken, berättar Rolf Ridderwall:- Du är med men ändå inte. Det gäller att bryta igenom och få förtroende, inte minst från massmedia. Får du inte det gäller det att orka stå emot och gå vidare.Han säger att detta med stor sannolikhet bromsat många från att nå framgång eftersom de aldrig fått visa vad de går för, och får man inte det kan man inte heller utvecklas.Pay-back-time
I dag är det sonen Stefan som tagit över, och det är pappa Rolf glad åt, men han påpekar att det lika gärna kunnat vara fotboll eller någon annan sport. Dottern Sanna höll tidigare på med idrott men satsar nu på en akademisk karriär och utbildar sig till jurist.- Det är viktigt att ha en grund att stå på, inte minst som idrottare, för rätt var det är är du inte längre bäst utan måste söka jobb som alla andra.Kommentaren syftar kanske mer på andra för själv har han lyckats bra även i den civila karriären och kan numer titulera sig regionschef på Volkswagen. Familjen har nyss sålt villan och flyttat in till stan och den kommande 50-årsdagen har inte inneburit någon ångestattack.- Den enda är väl oron för några skavanker. Jag har problem med ett knä efter tiden som hockeyproffs. Man kan väl säga att det är pay-back-time nu.
Födelsedagsprofilen
Namn: Rolf RidderwallFyller: 50 år den 20 november 2008.Bor: Liljeholmskajen i Stockholm.Familj: Hustrun Anna-Kari, barnen Stefan och Sanna, och hunden Tuss.Aktuell: Regionschef för Volkswagen Transportbilar Sverige.Karriär i korthet: Började spela hockey i Fruängens IF, därefter i Hammarby, Djurgården Hockey, Team Boro HC och avslutade genom att föra upp AIK Hockey i elitserien. Han vann SM-guld tre gånger tillsammans med Djurgården - 1983, 1989, 1990. 1984 var han med och tog ett OS-brons, vann VM 1991, VM-silver 1990. Om att fylla 50: "Det är en hisnande känsla, men jag har ingen ångest. De senaste tio åren har gått så snabbt, inte minst vad gäller barnen. Så firar jag födelsedagen: "På torsdagen ska Leif Bork (fd tränare) bjuda på lunch, sen blir det nog middag med familjen, jag har inte bestämt riktigt ännu. Men på fredagen blir det öppet hus."
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om