Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Jag är ingen snäll tant"

Annette Kullenberg påpekar att hon "minsann inte är någon snäll tant", om någon trodde det. Nej, snarare är hon en mycket produktiv person, skärpt som få, som inte drar sig för att säga ett sanningens ord, även om det gör ont.

Foto: Lars Pehrson/SvD/SCANPIX

Stockholm (TT Spektra)2009-01-07 03:00
Redan från början gör hon klart att hon inte har något intresse av att prata om sitt privatliv. Den som är intresserad av det kan i stället läsa hennes böcker, där visar hon vem hon är.Uppvuxen i Stockholm känner hon till huvudstaden väl. Med undantag för några år som utrikeskorrespondent i Argentina och Spanien har hon bott i Stockholm i större delen av sitt liv.Hon föreslår att vi ska ses på ett av hennes favoritställen i Stockholm, Operabaren. Hennes biografi, och därefter antologi, om journalisten Marianne Höök släpptes för någon månad sedan och recensionerna har inte låtit vänta på sig. Det stora flertalet är positiva till böckerna som tillsammans tagit flera år att skriva och som grundar sig på ett digert researcharbete.Känner de flesta
Vi slår oss ner, Annette beställer in champagne och kollar därefter in menyn. Efter cirka 30 minuter kommer en känd författare fram till bordet, tar Annette i hand och berömmer henne för hennes lysande roman. Hon ler som en sol och tackar för berömmet.Några minuter senare kommer en krögare, även han mycket känd, och vill hälsa. "Det var länge sedan", säger han.Att Annette Kullenberg känner sig hemma på den lilla angenäma restaurangen är tydligt. Här har hon varit fler gånger än hon kan minnas.På 1940- och 50-talet var Stockholm ganska litet, menar hon. Åtminstone i den värld hon växte upp i som till stor del bestod av överklassen.- Då verkade det som om alla kände alla och att alla var från Stockholm. Såverkade det från den lilla begränsade värld där jag levde, är hennes kommentar.Väl påläst
Numera bor Annette Kullenberg i Arboga. Varför hon flyttade dit vill hon inte prata om men efter en stund säger hon att hon längtar till Stockholm.- Jag kommer nog att flytta tillbaka.Maten kommer in, lax och dillstuvad potatis ligger vackert upplagd på tallriken. Sorlet överröstar nästan hennes ganska tunna röst. Men det är inte en tunn röst som liknar en blyg flickas svaga stämma, utan rösten hos en kvinna som vet vad dålig smak är och hur man väljer ett gott vin.Att hon skulle sluta arbeta finns knappast på kartan. Med sin skarpa penna, som ofta lockar till skratt, lär hon fortsätta skriva.Fortfarande levererar hon då och då stoff som får många att jubla och andra att blir högröda av irritation. Att vara väl påläst och insatt anser hon vara det absolut viktigaste för en journalist. Och det är något som det knappast går att anklaga henne för att inte vara. Dessutom är hon rak. Men även om syftet verkar vara att då och då röra upp lite känslor, är det inte det som gör henne lycklig. Lyckan får Annette Kullenberg snarast från solen.- När ljuset kommer tillbaka, då blir jag glad.
Födelsedagsprofilen
Namn: Annette KullenbergFyller: 70 årBor: I Arboga.Familj: Ja.Aktuell: Med biografin om Marianne Höök - Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet - samt med antologin om Höök, Får man vara lite tilltalande i det här samhället?.Karriär i korthet: Började som journalist på 1960-talet. Har sedan dess jobbat på Svenska Dagbladet, Veckojournalen, Se och Vi, samt 25 år på Aftonbladet. Har skrivit ett 20-tal böcker, däribland Överklassen i Sverige och Urp! sa överklassen. Ordförande för Publicistklubben 1994-97 och fick Publicistklubbens guldpenna 2000. Tilldelades Stora journalistpriset 2001 samt Jolo-priset 2007.Om att fylla 70: "Det känns inte."Så firar jag födelsedagen: "Min egen stora hemlighet."Lyssnar helst till: "Bachs Brandenburgkonserterna."Styrka: "Jag kan prioritera."Svaghet: "Att jag ibland inte kan prioritera."Noja: "Ormar, det är därför jag bor i Sverige, här finns på sin höjd en och annan snok."Favoritplats: "Stadshuset - där lärde jag mig åka rullskridskor."
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om