"I Iran hade jag hamnat i fängelse"

Mina Azarian sitter på ett kafé i sitt hemmakvarter och är sprudlande glad. Leendet lyser upp ansiktet på goda grunder. Nyligen skrev hon på ett treårigt kontrakt med TeaterAlliansen, försörjningen är därmed tryggad ett år framåt.- Det känns som att vinna på lotteri!Tiden kan hon disponera efter eget gottfinnande och hon har redan inspirerats till en pjäs, som går under arbetstiteln Sömngångaren. I pjäsen beskriver hon kluvenheten som en utlandsfödd familj brottas med. Sin egen kluvenhet anser hon sig ha övervunnit efter 25 år i Sverige.- Jag har klarat mig kanske tack vare att jag har blivit lugnare med åren och dessutom vet att det är här som jag vill leva och dö.
Uppvuxen är hon i staden Abadan, belägen vid Persiska viken och alldeles intill gränsen till Irak. Där närde hon drömmen om att bli läkare. Men betygen räckte inte och fadern ville dessvärre inte släppa i väg henne till något utländskt universitet.Då kom grannens erbjudande som gav henne möjlighet att prova sina vingar på en amatörteater väl till pass.En ny värld
- En helt ny värld öppnade sig för mig. Skådespelarna var intelligenta och frigjorda människor. Det tyckte jag om.Tillsammans med sina nyvunna vänner började hon på Teherans scenskola. Trots giftermål och ett nyfött barn fortsatte studierna.Värre blev det däremot då historiens vingslag snuddade vid henne och Ayatollah Khomeini gjorde sitt intåg 1979. Den islamiska revolutionen drabbade scenskolan och henne själv särskilt hårt. Hon var tvungen att täcka sig med långa kläder och sjal. All praktisk undervisning förbjöds, endast begränsad teoretisk undervisning var tillåten. Att framföra en pjäs var strängt förbjudet.Klädkränkt
Mina Azarian skakar på huvudet:- Hur skulle jag kunnat bli skådespelerska utan att spela? Jag kände mig kränkt av klädrestriktionerna och upplevde ett fruktansvärd utanförskap, kände att jag inte hörde hemma någonstans. Som om någon tog en kniv och utplånade mitt hjärta.Det var då som en av lärarna sa till henne "Mina fly, det är inte vårt land längre".Och Mina flydde, till Sverige.Självklart val
- Det var ett självklart val. Jag hade besökt Sverige förut och tyckte mycket om Bergmanslandet, säger hon och ögonen glänser.I Sverige har hon medverkat i såväl teater som film och fått utveckla sina skådespelartalanger, utöva ett yrke som ständigt drar in henne i nya äventyr.- Som skådespelare kommer man alltid in i en främmande värld. Man vet inte vilka nya sidor hos en själv som man kommer att upptäcka. Ibland öppnar jag dörren och hittar en dålig egenskap, som grymhet, och då skyndar jag mig att stänga igen den dörren.Trots folkstormen efter det senaste valet är hon inte speciellt optimistisk över utvecklingen i Iran och är glad att hon inte är kvar.- I Iran hade jag levt ett helt annat liv. Jag hade varit tvungen att slåss för mina rättigheter och hade hamnat i fängelse. Här har jag det fantastiskt bra, säger Mina Azarian.

Information till våra läsare

"I Iran hade jag hamnat i fängelse"

Mina Azarian har levt lika länge i Sverige som i hemlandet Iran. Som skådespelarstuderande drabbades hon särskilt hårt av den islamiska revolutionen. I Sverige har hon kunnat utvecklas desto friare, senast som pjäsförfattare.