Han formades av värmländsk nåd
I 40 år jobbade Bo Strömstedt på Expressen. I 15 år var han chefredaktör och då nådde tidningen rekordsiffror i upplagan. Än har han inte lagt ner pennan, men vad han skriver på just nu vill han inte berätta.
Foto: Björn Larsson Ask / SvD / SCANPIX
Engagemanget vittnar om hur det antagligen gick till när han var chefredaktör. Varje dag tvingades han fundera över vad som skulle stå i tidningen nästa dag så att läsarna skulle känna sig så nyfikna att de ville köpa den igen och igen. Och han lyckades för det mesta.Kanske berodde det på bristen på konkurrens från internet. Men det kan lika gärna ha berott på hans noggranna sätt att leda tidningen. Och hans åsikt att ’en tidning alltid ska ledas med gott humör’.Bo Strömstedt växte upp i en frikyrklig miljö som ’präglades av ordet’ som han själv uttrycker det. Pappa var pingstpastor från Värmland och Bo kom under uppväxten att tillbringa mycket tid där.- Folkrörelserna där, både arbetarrörelsen och den frikyrkliga rörelsen, skilde sig från de andra i Sverige. - I Värmland var det i predikningarna nåden som var huvudämnet, inte synden straffet och pinan, så jag fick liksom nåden intravenöst.Dessutom blev han som ung sedd. Både av föräldrarna och under gymnasietiden på Latinskolan i Malmö där varje lärare hade en kompetens och kunskap som nästintill likande en professors.Ordets väktare
Genom barndomens mustiga predikningar formades han till en ordets väktare. Vid något tillfälle har Bo Strömstedt blivit kallad för världens dyraste korrekturläsare. Han inledde varje arbetsdag med att läsa tidningen mitt på redaktionen: Dels för att kunna delta i diskussionen om hur nästa upplaga skulle bli, dels för att visa att han faktiskt läste.- Det fanns en viss pedagogik i att de såg: ’där sitter den där jäveln och läser vad jag har skrivit’, skrattar han.Men visst fanns det motgångar - ingen chef älskas av alla. Dessutom tog äktenskapet stryk av Bos frånvaro som make och far. Om detta har hustrun Margareta skrivit öppenhjärtigt i boken Natten innan de hängde Ruth Ellis. Men äktenskapet höll och nu är det 59 år sedan de träffades.- Vilket inte är så illa, säger Bo liksom i en fråga.Sedan tillägger han som den sanne optimist han är, formad av värmländsk nåd:- Att ångra är meningslöst och leder inte till något. Det viktiga är att se nu. Men jag är glad att alla i familjen finns kvar och omger mig med stor kärleksfullhet.
n Namn: Bo Strömstedt.n Fyller: 80 år den 4 maj 2009.n Bor: På Södermalm i Stockholm.n Familj: Hustrun Margareta, barnen Niklas och Lotten, fem barnbarn.n Karriär i korthet: Publicist, författare och debattör. Började på Expressen 1952 som lyrikrecensent och blev 1961 kulturredaktör. Utsågs till chefredaktör 1977 och satt till 1991. Professor i praktisk journalistik i Göteborg 1992-93. Hedersdoktor i Lund 1997. Har skrivit memoarboken Löpsedeln och insidan, och essäboken Den tjugonionde bokstaven. Medförfattare till ett antal böcker. Har gjort elva sommarprogram i P1. Tilldelades utmärkelsen Torgny Segerstedts Frihetspenna 2006.nOm att fylla 80: "Egendomligt eftersom jag nyss var 18."Så firar jag födelsedagen: "Bara med familjen."n Favoritplats: "Hemma - numera."n Viktigaste frågan: "I stora världen: att Sydafrika inte försnillar arvet efter Nelson Mandela. I lilla världen: att Matilda, dotterdotter, får en rolig studentdag."n Läser helst: "Ibland nytt, ibland gammalt. Det händer att jag finner det gamla mer överraskande än det nya."nOm det skrivna ordet: "Det är viktigare än någonsin och det är också tidningarnas viktigaste konkurrensmedel. Men det ska inte vara klichéer och inte formler, utan skapande i stunden av personer som lever i stunden."
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!