Esbjörn Svensson - en jazzsuperstjärna
En av den svenska jazzens mest lysande stjärnor har slocknat i förtid. Esbjörn Svensson var en förnyare som struntade i genrer. Efter att ha lockat en helt ny - och yngre - publik till den svenska jazzen, var han och hans trio på god väg ett bli europeiska jazzsuperstjärnor - även i USA.
Basisten Dan Berglund, pianisten Esbjörn Svensson och trummisen Magnus Öström i Esbjörn Svensson. På fredag skulle de haft turnépremiär i Kanada. Foto: Jessica Gow
Foto: Jessica Gow
Ända sedan starten har Esbjörn Svensson och hans trio lockat en helt ny publik, långt yngre och från andra håll än bara de traditionella jazzälskarnas. I stället för att spela i olika konstellationer, så som många jazzmusiker brukar, har de jobbat medvetet med just sin trio, med sitt eget konstnärliga uttryck, men också med skivsläpp och turnéer precis som popgrupper. Även de musikaliska influenserna kommer från andra håll än jazzen. För några år sedan var trion förband åt kanadensiska KD Lang på hennes turné.Esbjörn Svensson lade stor vikt inte bara vid ljudet utan och vid ljus under sina konserter. Han använde sig av något inom jazzen så oortodoxt som rökeffekter, poängterar Stuart Nicholson, brittisk jazzskribent i bland annat Guardian. Han slogs av det stora antalet unga tjejer i publiken när EST spelade i Paris för ett och ett halvt år sedan.- Det är något jazzmusiker aldrig brukar få uppleva, varken i Europa eller i USA. När han senast spelade i London var den största delen av publiken mellan 18 och 30 år. Jag talade med några tjejer och de såg honom inte ens som jazzmusiker.Duktig på melodier
Esbjörn Svensson är också en av de musiker Stuart Nicholson lyfter fram i sin nya bok, "Is jazz dead - or has it moved to a new address?". Nicholson ser den amerikanska jazzen som förstelnad och hittar i stället förnyarna på andra sidan Atlanten. Esbjörn Svensson och EST var ett av hans exempel. Han beskriver Esbjörn Svensson som en pianist som jobbade med den klassiska musikens tekniker, som till skillnad från amerikanska musiker utvecklade olika teman i stället för att improvisera.- Han kunde utveckla ett tema och dra in publiken. Han var en mästare på att skapa melodier, det hjälpte också att göra hans musik tillgänglig. Hans musik var originell men den hade också en slags vanlighet över sig, ungefär som Mozarts.