Det var hemma i barndomens Kvänum som allting började. Unge Ove slukade reseskildringar i parti och minut. Inspirerades till att se och utforska världen bortanför Västgötaslätten och skriva om det han såg. När han 1952 mönstrade på sin första lasttramp som ljungman inleddes också skrivarkarriären. Mest dikter om havets oändlighet.
-Det blev mycket pekoral, konstaterar diktaren med ett skratt.
Ove Allansson hann göra åtskilliga varv runt "vattenklotet", som han kallar jordditot, och även gå iland efter sju år till sjöss, när han 1963 fick sin första dikt och en novell publicerad i tidningarna Sjömannen respektive Metallarbetaren.
Flerfaldigt prisad
Fyra år senare nådde debutromanen Resan till Honduras bokhandelsdiskarna.
Den insiktsfulla berättelsen om den i alla bemärkelser trånga världen ombord i ett oceangående lastfartyg i linjefart blev upptakten till det uppmärksammade författarskap som gjort Ove Allansson till en av de få som tilldelats det prestigefulla Ivar Lo-Johanssonpriset två gånger.
Första gången, 1988, fick han priset för Ombordarna. En fiktiv men nog så verklighetsförankrad berättelse om svenska sjömäns hårda arbets- och levnadsvillkor i modern tid.
Andra gången, 2003, fick han Ivar Lo-Johanssons Personliga Pris. I juryns motivering hette det bland annat: "Med oanfrätt språklig frenesi fortsätter Ove Allansson i novellsviten Sjöbröder (2002) att med drastisk humor och osentimental ömhet kartlägga det sjömansliv han alltsedan debuten 1967 inmutat som en av sina centrala litterära domäner".
- Jag blev mycket överraskad. Men det var givetvis en stor ära, säger författaren
Ambulerande liv
Hittills har det blivit ett 30-tal böcker. Och medverkan i minst lika många antologier. Plus tusentals tidningsartiklar, resereportage och debattinlägg. Allt hämtat från ett ambulerande liv som i över 40 år tagit honom över hela världen.
- Man kan säga att jag har levt mina böcker. De har gett mig alibi att resa. Annars är risken att man blir instängd i sina idéer, menar Ove Allansson.
Som exempel nämner han I överrockens kölvatten som kom ut 1990 och handlar om svenska sjömän som gick på den så kallade kaffetraden mellan Nord- och Sydamerika.
- Många av dem kom aldrig tillbaka hem till Sverige utan slog sig ner i Brasilien, berättar Ove Allansson, som innan han skrev boken reste runt i tre månader mellan hamnarna i Sydamerika och pratade med svenskt sjöfolk.
- Till exempel bokens Rio-Gösta och Södra Korset som bor i Montevideo. De båda, som egentligen heter något annat, och flera andra har jag fortfarande kontakt med.
En ny diktsamling, Sjöliv, kom i höstas. Nästa vår kommer romanen Blues för Maria, som handlar om en kvinnlig kemist.
- Enda sjöfarten i den boken är att den utspelar sig i hamnstaden Göteborg, skrockar han som bland annat kallats för sjöfolkets röst i litteraturen.
Även om det av hälsoskäl varit vissa neddragningar i resandet på senare tid, gäller fortfarande full fart framåt i datorn som innehåller utkast till flera nya projekt.
-Det är för tidigt att säga vad det ska bli av det, säger Ove Allansson
Men, tillägger den blivande 75-åringen:
- Så länge jag har drömmar lever jag, i alla fall.