För några veckor sedan kom nyheten om att det ska spelas in en musikbiografi om Whitney Houston. Du kanske har missat detta eftersom nyheter numera lika gärna kan byta titel till "Coronanytt". Teamet som har gjort filmer som "Bohemian Rhapsody" tänker ta sig an ännu en historia om en strålande stjärna med tragiskt avslut på livet. Samma manusförfattare, Anthony McCarten, ligger också bakom "The Two Popes", "The Darkest Hour" och "The Theory Of Everything". McCarten gillar eller bara blivit "typecastad" som den som tar en känd människas liv och gör en historia av den. Att döma av dessa verk är han ojämn.
Filmen om Houston ska heta "I Wanna Dance With Somebody" som en av hennes mest kända låtar. Släkten Houston ställer sig bakom producenterna liksom Clive Davis som var hennes kollaboratör och vän under många år. Tydligen är målet att göra en glädjefylld, känsloladdad och hjärtekrossande skildring som även visar de svårigheter sångerskan var om. Vilket kanske då skiljer den från de dokumentärer som har gjorts, allra mest känd Kevin Macdonalds "Whitney".
Stella Meghie är tilltänkt regissör vilket kanske inte båda enbart gott för filmen. En avgörande schackpjäs är skådespelaren som ska gestalta stjärnan. Denna någon ska kunna få till Whitney Houston oberäkneliga beteenden, hennes befäl över scenen, hennes glada natur och drogberoende kvinnan som spolade bort allt hon hade. Samtidigt bör personen kunna sjunga och ha känsla för musik. Själv känner jag inte alltid att det är ett måste eftersom du kan dubba sångdelarna. Hursomhelst måste skådespelaren kunna övertyga med sina framträdanden.
En del tänker direkt på Jennifer Hudson: amerikanska Idol-deltagaren som har en ofantligt mäktig röst. Hon har i många år också skådespelat. Hon har resan en Oscar-statyett i bagaget för sin roll i "Dreamgirls", musikalen om The Supremes som Beyoncé också spelade i. Valet av Hudson vore inte så dumt, men jag ändå inte övertygad för "I Wanna Dance With Somebody".
Taraji P Henson har också lyfts som ett alternativ, hon är ett starkt kort på skådespelarfronten. Jag kan verkligen se henne få till rollens olika dimensioner. Hon är eventuellt för gammal för att spela de yngre åren av Whitney Houston. Fortfarande är det enklare att åldra upp en person på film än att sänka deras ålder.
Svensk morgon-tv gjorde reklam för Rihanna. Hon känns alldeles för känd och för fel. De flesta har redan en bild av Rihanna vilket innebär att det blir klart svårare för henne att leverera så den biten inte märks.
Själv har jag en självklar kandidat som jag tror blir strålande. Nämligen skådespelaren och sångaren Janelle Monáe. Hon har redan visat sina utmärkta förmågor för både sång och skådespeleri. Framförallt har hon en "star quality" som inte går att förneka. Få artister är så coola som Monáe. Hon har något extraordinärt i sig som lyser upp allt omkring sig. När du väl tänkt dig henne i rollen verkar alla andra fel. Enda nackdelen är att hon kanske är lite för cool för att spela Whitney Houston. För omedelbar och alternativ.
Veckans bottennapp: Alexander Bard anser tydligen att biograferna är döda. Vad sägs om att inte använda Bard till någon form av kristallkula. Vad är hans meriter för det?
Klubben för märkliga titlar: Danska "Ser du månen, Daniel?" gör ingen som helst referens till månen. Den finns i boken men inte filmen. Varför behöll de då titeln?