David Finchers senaste film "Mank" handlar om hur manuset till klassikern "En sensation!" blev till. Du känner säkert till den under originaltiteln "Citizen Kane". "Mank" har precis gått på bio och finns nu på en streamingtjänst nära dig. Jag gav den högsta betyg i tidningen för dess perfekta kombination av fantasi och realism. Pompös, mäktig, intim, liten. Ackompanjerad av ett drömskt foto med evighetshorisonter och glänsande vyer. Även musiken, av Trent Reznor, fångade mig starkt. Hursomhelst har filmen föranlett en del samtal om klassisk film i min vän- och bekantskapskrets. Den generella åsikten om "Citizen Kane" kanske inte matchar de globala kritikernas syn att filmen är världens bästa genom tiderna. Flera personer har däremot lyft att de anser den vara modern. Allt från berättande till klippning har jag hört förvånat andra. Vilket i sin tur förvånar mig.
Det fanns en tid då benämningen "gammal film" handlade om 30-60-talet. Numera kan epiteten användas på filmer från 80-90-talet lika friskt. En verklighet som jag inte riktigt hängt med i. Vill jag att andra förstår vilken era jag pratar om får jag lägga till "klassisk film", då kan några till hänga med i vad jag menar. Hursomhelst blev jag förvånad av andras förvåning att en film från guldåldern upplevs som särskilt modern. Inte heller jag anser "Citizen Kane" vara historiens bästa, men kan ändå förstå dess avtryck när den kom ut. Däremot är den inte riktigt så unik som en del tror. Filmhistorien är nämligen fylld av produktioner från 40-50-talet som ändå känns relevanta i nutid. Karaktärers ordval, klädval och värderingar kan förvisso skilja sig från nutid men filmare gjorde tveklöst verk som inte behöver plats på något museum idag.
Titelrollen i "Mank" är Herman J Mankiewicz. Hans bror Joseph L Mankiewicz är en birollskaraktär. Medan Hermans alkoholism gjorde att hans "Citizen Kane" blev manusskribentens största och sista framgång kom hans bror Joseph att själv göra stort avtryck i filmvärlden. Eller vad sägs om "Allt om Eva", "Cleopatra", "Plötsligt i somras" och "Julius Caesar"? Då pratar vi om endast en regissör vid sidan av Orson Welles. "Citizen Kane" må ha varit en väldigt lyckad och skicklig klassisk film men den är inte så unik som den gängse bilden verkar vara idag. Sidney Lumets "12 Angry Men" är ett annat solklart exempel. Filmatiseringen av Harper Lees klassiker "Skuggor över södern" må liksom de andra vara svartvit, men känns samtida i sitt berättande. Vi kan inte alltid lista ut vad en film betydde i sin tid men många av de vi idag kallar klassiker har hög sevärdhet för dagens publik liksom dåtidens. Även om jag kan erkänna att för den som är ovan vid den typen av musik, tempo, ämnen som finns i äldre filmer kanske fastnar vid allt som skiljer de äldre verken från dagens .
Om jag finns här av någon orsak är det för att lyfta värdet av den filmskatt som många aldrig ens grävt i. Min egen uppväxt var präglad av decennier av filmhistoria som både gav något i stunden men också synliggjorde utvecklingen av vår historia.
Sämst just nu: Trots att Cnema kunnat hålla öppet på ett tryggt sätt stänger kommunen ner tillfälligt. Vilket inte bara drabbar befolkningen i vår stad utan även personalen. Återigen får kulturarbetare ta de hårdaste konsekvenserna. De som ser till att våra liv fylls med värdefullt innehåll får kämpa hårdast av alla.