Säg den som kan sia om framtiden. På riktigt kunna ha en vision om framtiden som slår rätt. Trots att många försökt och många tror sig kunna göra vetenskapliga analyser sker ändå saker som de vill. Få lyckas fånga det som ännu inte har hänt. Inte alls konstigt eftersom trots att mönster och tidigare erfarenhet pekar åt ett håll innehåller livet oförutsägbarhet som inte går ut att lista ut innan. De flesta profetior är gissningar mer än något annat. Prognoser.
Ändå kan man undra hur filmhistorien och biopubliken har reagerat på kriser. Många av oss har aldrig upplevt något liknande som pandemin, men än finns personer vid liv som genomlevde Spanska sjukan. Många av oss i Sverige har heller inte upplevt krig på nära håll men en del var med vid första och andra världskriget (även om den gruppen minskar i antal för varje år). Just nu finns många tankar och bedömningar om hur framtiden kommer att se ut. Dessa tankar är förmodligen till viss del, om inte till stor del, påverkade av våra kognitiva bias. Det är ett psykologisk koncept om mentala genvägar som våra hjärnor tar i olika situationer. En mer känd kognitiv bias är så kallad "confirmation bias", det vill säga att enbart ta in information som bekräftar vår världsbild och stänger ute sådant som utmanar den.
Dessutom har människan en otrolig förmåga att leva i nuet. Det vi upplever här och nu känns till stor del som något beständigt. Trots att vi vet att det enda konstanta är att ingenting är konstant. Därför finns svepande uttalanden om hur vi i framtiden kommer att arbeta på hemmakontor utan att vi egentligen vet hur framtiden kommer att vara generellt. Här kommer den så kallade "impact bias" in. Vi bedömer framtiden på nuvarande känslor. På så vis kan en ovanlig händelse plötsligt kännas som reell verkliget. Vilket resulterar i felaktiga prognoser om vad som kommer eller hur vi kommer att reagera. Vi överskattar intensiteten och hållbarheten i en känsla in i framtiden. Men nuets trygghet kring att se film hemma säger egentligen ingenting om framtiden.
När biografer i USA stängde under Spanska sjukan innebar det början på de stora filmbolagens era. Vilket ledde vägen till skådespelares begränsade möjligheter att ta roller i filmer som gjordes av andra bolag än de som skådespelaren var kontrakterad till. Vad innebörden av nuvarande pandemi är för filmbranschen är svårt att säga men jag tror de flesta har streaming med som en faktor. Just nu har filmbolag valt att släppa sina filmer på olika streamingtjänster som i sig skapar en svår situation där tittare förväntas prenumerera på otal olika tjänster om de vill komma åt film. Regissören Christopher Nolan uttryckte vrede när Warner Bros under 2020 gick ut med att de under 2021 skulle köra alla sina filmer streamat direkt samtidigt som bio.
Och filmerna i sig? Kommer vi se fler av "Orca" eller "Locked Down"? Historien säger något annat. När andra världskriget var över ville amerikansk publik inte se krigsfilmer längre. Medan kriget pågick fanns ett intresse av att processa händelsen i realtid. När kriget var över ville publiken glömma sig bort.
Vi missar: ”Quo vadis, Aida” om kriget i forna Jugoslavien går på de få öppna biograferna i Sverige. I Norrköping missar vi chansen.
Bio-streaming 1-0: Prismodellen på bio med betalning för en film ger större valfrihet. Prenumerationerna sätter kvantitet i centrum.