Benoit Magimel vid filmfestivalen i Cannes 2023.
Film
En doft av kärlek – Pot au feu
Cnema
Regi: Tran Anh Hung
I rollerna: Juliette Binoche, Benoît Magimel, Galatéa Bellugi, Bonnie Chagneau-Ravoire m fl.
Betyg: 3
Den som alltid har drömt att ett matprogram skulle komma i filmformat har äntligen fått sina drömmar besannade. Matromantiken vet nämligen inga gränser i ”En doft av kärlek – Pot au feu” där minst hälften av alla scener är som besök på en fine dining-restaurang där alla detaljer i alla rätter ska redogöras. Jag medger: trots lugnet blir jag med tiden något irriterad på oändliga parader av beskrivningar av mat. En annan vanligt förekommande del är alla faktiska matlagningsscener som med detaljrikedom nästan ger bort recepten. Med allt detta sagt lyckas Tran Anh Hung ibland klämma in lite mer berättande när de framför kameran först lagat och sedan njutit av mat. Annars har en annan snackis varit att Frankrike valde den här filmen som sitt Oscars-bidrag för 2023 när de även hade ”Fritt fall” ute samma år, som var nominerad i andra kategorier.
Gourmeten Dodin har någon form av matklubb med sina manliga vänner i övre medelåldern. Han är själv en ”Napoleon i köket” men för det mesta har han kokerskan Eugénie som med minutiöst fokus på detaljer fixar de mest utsökta rätterna. En sidohistoria är någon form av dragning de har till varandra. Det är verkligen ingen given och enkel kärlekshistoria. Den är på gränsen till oviktig, deras gemensamma passion för mat tar mycket större plats. Vi får också följa en flicka från trakten som är fascinerad av matlagningen och som Eugénie vill göra till lärling.
Det krävs ett ordentligt intresse för matlagning, inte enbart mat, för att hålla ut med den här filmen. Under majoriteten av speltiden händer inget särskilt. Vissa av de scenerna med alla uppräkningar blir nästan groteska när man föreställer sig själv äta den mängden. Ibland är bilderna på matlagningen lite rytmiskt meditativt men ibland är de ett tecken på för mycket fokus på form på bekostnad av innehåll. Skönheten väller in lite från överallt, vackra vyer, stiliga kläder, rum som ser ut som konstverk och så vidare. Regissören rör sig ständigt nära gränsen att helt bortse från innehåll men hittar lyckligtvis tillbaka. Sammantaget är ”En doft av kärlek – Pot au feu” lite av en utmaning och inte alltid på ett positivt sätt, även om den glänser till i stunder.