Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Behaglig men odynamisk – om Bob Marleys liv

Den verkliga dramatiken kommer inte fram när Marleys liv skildras.

Kingsley Ben-Adir spelar huvudrollen i "Bob Marley: One Love".

Kingsley Ben-Adir spelar huvudrollen i "Bob Marley: One Love".

Foto: Chiabella James

Film2024-02-20 14:00

Film

Bob Marley: One Love
Cnema/Filmstaden
Regi: Reinaldo Marcus Green
I rollerna: Kingsley Ben-Adir, Lashana Lynch, James Norton m fl.
Betyg: 3

Det är inte helt ovanligt att skådespelare som gestaltar musiker också vill sjunga i deras ställe. Exemplen är många: Renée Zellweger som Judy Garland, Taron Egerton som Elton John, Joaquin Phoenix som Johnny Cash, Austin Butler som Elvis Presley. Finns något beundransvärt över försöken men ändå måste frågan ställas: varför ens göra det när originalen ofta är utmärkta som de är? När Rami Malek spelade Freddie Mercury gick han ett steg längre i överarbetets tecken. Han sjöng, hans röst mixades ihop med Marc Matel. Men äntligen kommer en biografi om en musiker där Kingsley Ben-Adir låter Bob Marleys sköna toner fylla filmen.

Det är ett av de bättre besluten kring en film som annars i hög grad inte präglas av de bästa besluten. Filmen följer musikern Marley under några år i slutet av 1970-talet som var avgörande för hans legendstatus. Mycket hände Bob Marley och hans familj under den perioden men allt berättas utan intensiv inlevelse. Istället har vi filmatiseringen av inställningen ”det löser sig”, vilket är fint men kanske inte så överdrivet dynamiskt. Manuset har brister både i skildring och porträttering av personer. Den lyckas inte heller spela upp dramatik och ändå ingår i berättandet att både Marley och hans fru Rita blir skjutna. Hela upplägget grundar sig på dramatiken som drabbade Jamaica på slutet av 70-talet. Slitningarna mellan politiska fraktioner i landet var så starka att inbördeskrig inte var bortom realismens gränser. Bob Marley ville kämpa för fred och få ihop sitt hemland via en fredskonsert. Så enkelt gick det inte utan han fick fly för att undgå att falla offer för fler skjutningar. Åren i exil skildras också lite avmätt och med en känsla av axelryckning. Lite ”jaja, det hände lite farliga saker men vi gick vidare”. Den här känslan transformeras dessutom till en som tittare och skapar ett välbehag. Vad filmen också förmedlar är musikens kraft att förändra världen, något som stundtals kan kännas svårt i en era då Taylor Swift och hennes introspektion är höjden av musikalisk framgång.

Kingsley Ben-Adir gör en stabil insats i huvudrollen men det är Lashana Lynch, som fru Rita, som stjäl showen varje gång hon är med. På något sätt har hon lyckats göra väldigt mycket av en ytterst liten roll.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!