I Folkbladet (2/3) fanns en artikel om kaffe gjort på råg. Under kriget som jag minns en del av då jag är född 1938 så fanns det ett ”surr” (så kallades kaffesurrogat på den tiden). Detta surr kom i små plåtburkar och hette då Postum. Jag är inte helt säker men tror att det gjordes av något sädesslag. Kanske på råg med någon mera ingrediens som jag inte vet vad det var?
Så denna artikel i Folkbladet där några ungdomar från Curt Nicolin – Gymnasiet tar upp detta igen så är det inte nytt. Jag som under krigsåren var ett barn minns att i mitt hem dracks detta som kaffe. Som på den tiden var svårt att få tag på. I Sverige är vi ett kaffedrickande folk. Så var det även under krigsåren. Då var det inte vanligt med bryggkaffe. Nej, då var det kokkaffe som gällde. När man fick besök så skulle pannan på spisen. Som då var en vedspis av svart järn. Vi hade även en kaffekvarn. För när man köpte kaffet i affären var det omalet. Så hemma fick man stå och mala kaffet i en speciell kvarn.
Det var att dra på en vev för att få det i rätt storlek för kaffepannan. Däri var det en blandning av malt kaffe och vatten som fick koka upp. Efter kokningen skulle det stå och ”dra”. Vilket betydde att kaffesumpen skulle sjunka ner i pannan så kaffet blev drickbart. Ibland när folk hade ont om kaffe och pengar så kokte man på sumpen en gång till. Det blev säkert inte speciellt gott detta kaffe som koktes två gånger på samma sump.
Så kunde det gå till under krigsåren och en bra bit till innan det blev vanligt med bryggkaffe. Som numera är det vanligaste sättet att framställa denna dryck på. Tänk vad man minns när man läser Folkbladet varje dag?