Beskedet om Janne Berglunds bortgång har väckt sorg både hos nuvarande medarbetare och tidigare medarbetare på Folkbladet.
Vi är många som minns honom med stor värme och respekt.
De sista åren var Janne Berglund politiskt aktiv inom Socialdemokraterna i Norrköping. Men en stor del av sitt liv ägnade han åt Folkbladet.
”Janne Berglund inte bara jobbar på Folkbladet. Han ÄR Folkbladet. Halva sitt liv har han tillbringat på tidningen. Antingen som chef eller som klubbordförande.”
Så skrev dåvarande Folkbladet-journalisten Agneta Trägårdh när Janne fyllde 60 år.
Här är röster från några av hans tidigare arbetskamrater, efter hans hastiga bortgång. Först Agneta Trägårdh igen:
”En kär vän, älskad kollega och uppskattad chef. Janne Berglund en av de få riktigt genuina människorna. Genomsnäll med ett hjärta av guld, men som kunde vara tuff när det krävdes. Som alltid stod på den lilla människans sida. En stor tidningsman vars engagemang räddade Folkbladet när A-pressen svek. Alltid murvel i själ och hjärta trots fina chefstitlar.”
”Utan Janne vet jag inte var jag varit idag. Min mentor, läromästare, samarbetspartner under mer än 30 år på Folkbladet. Janne var en av de som skapade den där särskilda gemenskapen som gjorde Folkbladet till en arbetsplats som många som slutade faktiskt avundade oss”, skriver Arne Lindh och fortsätter:
”Janne stod för integritet och mod. Vi minns särskilt scenen där Janne står på bordet och ber bedragarna, som försökte plundra vår tidning, att dra åt helvete. En tidningsmakare av den bästa sorten har lämnat oss. Vi kan bara minnas en tid vi aldrig får igen. Tack, Jan Åke Urban Berglund!”
”Det var dom där åren. När Janne fanns där om man ville fråga, gnälla, ändra, klaga, få tips, tipsa, tjura eller nåt sånt. Det kunde man göra med Janne. Så sa han ungefär hrmpf, ja, mmm och nickade lite och då visste man precis hur man skulle fortsätta. Det var dom där åren. Går det att förklara? Såna som vår gamla Janne ska ju alltid finnas!”, skriver Brittmarie Engdahl.
Olaf Zobel beskriver Janne Berglund som en bra kapten under Folkbladets stormiga seglats. En bra kapten styr åt rätt håll och ser sina sjömän, uppmuntrar dem och förblir en del av dem, menar Olaf Zobel.
En av manövrarna för att säkra utgivningen av Folkbladet var det numera på en rad orter kopierade samgåendet mellan första- och andratidningen.
”Men det är inte bara de stora navigationsinsatserna jag kommer att minnas honom för. Han behöll alltid även närheten till medarbetarna. Kanske var det för att han själv alltid längtade tillbaka till journalistrollen. Längtade tillbaka till att skriva. Till att sätta rubriker. Till att vara en bra journalist, med allt vad det innebär.”
”Hur det än var med den saken innebar Jannes frekventa närvaro på redaktionen en trygghet för alla andra som var där just då. När han kom in spred sig ett lugn i lokalen. Inget kunde gå fel när han var på plats. Tidningen skulle komma ut även nästa dag. Och det gör den ju som bekant fortfarande. Han gjorde det möjligt – både som chef och som kollega. Vi är skyldiga honom ett tack”, skriver Olaf Zobel.
För undertecknad var han hjärtat i Folkbladet, och en kär vän.
Janne, vi saknar dig.
Våra tankar går till Janne Berglunds familj: hustru Lena, döttrarna Lotta och Anna och barnbarnen Robin och Lina.