Jag rotar lite i mitt lukt- och doftminne för att framkalla svunna tider.
Fram till för inte alltför länge sedan var exempelvis en av de dominerande lukten i Sverige (världen?) var annars tobaksrök. Överallt! Det bolmades i vardagsrummet, på muggen, i bilen, i sovrummet. Idag anses det vara en stor synd. Den som röker måste minst ställa sig 20 meter bort. Inte 30 meter, för då syns det inte att de skäms för sin ovana.
Om det är någonting som utmärker mina luktminnen från hembygden på sextio- och sjuttiotalet är det förstås pappersmassafabriken. Om någon klagade över stanken så blev svaret: Det luktar pengar!
Och vi försvarade oss med att det var värre lukt från sulfitfabriken i 5 mil söderut (”Sulfat det luktar mat, sulfit det luktar skit” sade vi, fast det egentligen var tvärtom).
Att pengar luktade bekräftades också av mynten. På denna tid använder folk fortfarande pengar av papper och metall. Några femöringar (av koppar) räckte för att köpa lite godis. Enkronor innehöll en försvarlig mängd silver. Och dessa mynt hade en speciell lukt.
Förklaringen är att när vi gnuggar ett mynt reagerar metallen med svett från våra fingrar och skapar en doft som vi förknippar med metall. Kanske bidrog alla andra smutsiga fingrar som tummat slantarna till detta.
Men för människor som jobbade på fabriken, och hela det samhälle som försörjde sig genom denna industri, som tillsammans med sågverket utgjorde mitt barndomssamhälles främsta välståndsskapande kraft, var lukten lätt att stå ut med, trots allt. Även för dem som bodde bredvid industrin.
Jag minns exempelvis att när vi badade i havet nära fabriken kunde vattnet vara alldeles brunt från utsläppen. ”Lutvattnet” luktade! Det var äckligt, men längtan efter att få härja runt i vattnet en varm sommardag tog överhanden. Fast det är idag obegripligt.
Jag kom sedermera också att börja jobba på fabriken. Lukten satte sig i kläderna. Så på väg hem byttes overallen mot ”fabrikskläderna”, och väl hemma så hängdes dessa in i en egen garderob för att inte smitta av sig på ”riktiga” kläder.
För alla som jobbade på fabriken fanns en hel bukett med lukter att känna igen. Själv minns jag vattenverket och lukten reningsprocesserna där. Och jag minns hur nyhuggen träflis kunde ge en berusande känsla. Det är nästan så jag frestas att gå ut och såga lite för att framkalla minnet.